Business of Luxury

Läser i Business of Fashion om start-up-företaget Luxup som jag intresserade mig för när de startade i början av 2012. Jag har jobbat med en hel del start-up-företag inom mode- och livsstilssegmentet och därför var det kul att upptäcka ett företag som satsade på mode inom lyxsegmentet i en helt ny tappning. Saken var bara att jag inte riktigt fattade deras affärsidé... och det verkade ingen annan göra heller. Som Imran Amed beskriver det i BoF:

"Was Luxup a digital coupon business that gave high-net-worth tourists access to in-store discounts at luxury stores? Was it a club to inform and educate emerging market consumers about luxury shopping on their travels to Europe and North America?  Was it an e-commerce play for brands to connect with high-net-worth consumers? All of the above? Nobody was really quite sure."

Det är så många gånger jag stöter på nystartade företag som inte lyckats formulera sin affärsidé ens för sig själva, men ändå förväntar sig att potentiella kunder ska fatta konceptet. Normalt handlar det om oerfarenhet, att man inte tidigare drivit framgångsrika företag, men också att man i sin iver inte lagt ned tillräckligt med tid på att jobba ihop en riktig affärsplan utan istället bara kört på.

Det är dock lite konstigt med Luxup eftersom de har en hel del framstående namn i sitt team som tillsammans har massor med erfarenhet, bland andra Harriet Quick som tidigare arbetat som Editorial Director på brittiska Vogue och Averly Oates som varit Commercial Director på Harvey Nichols. Dessutom var de uppbackade av James Corsellis som redan är en respekterad och välkänd entreprenör. Herrgud, ett riktigt dreamteam skulle man kunna beskriva dem som. 

För några år sedan togs jag in som konsult för ett nystartat företag baserat i London. De ville sälja mode på nätet designat av unga, oetablerade designers. Företaget var grundat och styrdes av två svenska killar som tidigare jobbat på finansmarknaden och som inte hade ett hum om mode och var inte ens speciellt intresserade av det (deras största intresse var fotboll), men de hade en bra idé som de ville genomföra. De hade dessutom lyckats få in en respekterad investerare från IT-branschen och tog in mig för att lägga en grund för sin kommande marknadsföring; varumärkesutveckling, reklam och pr - allt. Initialt bad jag att få läsa igenom deras affärsplan för att ha något att utgå ifrån och det visade sig att den bestod av 1,5 A4-sida och en kort powerpoint-presentation... 

För att göra en lång historia kort: Pengarna rullade in, alla jobbade på stenhårt men åt olika håll och idag - 3 år senare - existerar inte företaget längre. En tydligt formulerad affärsidé som alla inblandade kan uttala hade definitivt underlättat situationen. 

The queen of brands

Fick reda på idag att en utav mina absolut största förebilder bland affärskvinnor, Jimmy Choo-grundaren Tamara Mellon, ska starta sitt eget märke. Hon gjorde ett helt fantastiskt jobb med Jimmy Choo genom att hitta Jimmy Choo då han fortfarande hade ett litet, undangömt skomakeri i östra London, se potentialen och sedan bygga upp det till ett globalt livsstilsimperium. Jag och många andra har funderat mycket på vad hennes nästa drag skulle bli efter att hon sålt Jimmy Choo till Labelux under 2011 och nu kom svaret.

Det jag gillar med Tamara Mellon är hennes fantastiska förmåga att nätverka och bygga affärer med hjälp av sina kontakter. Den här gången är hon uppbackad av inga mindre än Tory Burch och Tommy Hilfiger som största finansiärer. Älskar verkligen den här bilden på henne i sitt f.d. kontor.

På "kontoret"

Läste i Metro i morse om hur man blir en digital nomad. Det finns verkligen en enorm frihetskänsla i att driva eget enbart med hjälp av sin laptop och att ansvara helt och hållet för sin egen tid. Även fast jag mestadels befinner mig i Sverige då jag jobbar känner jag igen mig. Det finns så många fördelar med att jobba från eget företag. Man bestämmer över sin egen tid, man kan jobba vart man vill, man kan ta semester ”när man vill” utan hänsyn till arbetskamrater osv.

Jag har inget fysiskt kontor just på grund av att jag vill ha friheten att befinna mig var som helst, när som helst. Allt som behövs i mitt jobb är min MacBook Air och min Iphone. Det är så himla skönt att inte vara bunden till någon specifik plats utan kunna sätta mig där jag känner att jag får mest inspiration just den dagen.

Mina favoritställen att jobba från i Stockholm är Bianchi Café & Cycles (supersnabbt bredband), Non Solo Bar (bästa kaffet), Grand Hôtel (när jag behöver lugn och ro runtomkring mig), Fotografiska (underbar utsikt från restaurangen) och Mocco (trots att deras bredband inte precis är tiptop). Tidigare satt jag ofta på Espresso House Birger Jarlsgatan på Stureplan, men slutade prompt med det då det var stölder där i princip hela tiden. Det är många som sitter där och jobbar med sina laptops samtidigt som det alltid är fullt med folk. Jag bevittnade ständigt hur någon person helt plötsligt flög upp från sin plats efter att ha insett att deras MacBook, som de lagt ifrån sig sekunden innan, var borta. Det verkade som om det var någon form av liga som satt detta i system när det var fullsatt och personalen brydde sig inte alls då den som blivit bestulen sa till. Verkligen jättedåligt. Eftersom hela mitt företag finns på min laptop (jo, jag tar back-up också) så insåg jag att det var bästa att undvika det stället helt och hållet.

När jag har möten med kunder ses vi antingen på deras kontor eller så kombinerar vi det med frukost på Riche, Urban Deli eller Café Egoiste eller lunch/middag på Sturehof, Grand Hôtel eller Boqueria. Det är alla bra ställen där man kan ha ett bra och effektivt möte och äta god mat samtidigt.

Så är det det där med egen tid. Jag börjar alltid mina dagar på gymmet. Det är himla skönt att kickstarta dagen på det sättet, sedan åker jag hem och duschar och äter frukost och sedan är dagen igång. Om jag hade börjat kl.8:00 på ett kontor varje morgon hade jag aldrig hunnit (eller orkat med) gymmet på morgonen.

Hej, hej!

Då det skedde en hel del förändringar i mitt liv under sommaren övergav jag bloggen tillfälligt. Jag kände helt enkelt inte att jag hade tid eller energi för den just då. Nu har jag kommit iordning med saker och ting igen och längtar ihjäl mig efter att få skriva och vara lite kreativ här inne. Hoppas ni är med mig igen.

Det som har hänt sedan i juni:

• Har sagt upp mig från PR-byrån jag jobbade på och blivit egen igen, nu som varumärkeskonsult för mode- och livsstilsföretag. Så egentligen borde jag kanske döpa om bloggen till Stockholm Brand Girl istället ;-)
• Har sålt ett av mina internetföretag, en modesajt, som köpts upp av en större mediekoncern och ingår numer i deras portal av samlade sajter. Jättekul!
• Utvecklat mitt andra internetföretag, en utländsk stilsajt, och lagt fokus på att få in en stor investerare.
• Inrett som en tok i lägenheten jag köpte vid förra årsskiftet 2011/12 men är fortfarande inte riktigt färdig. Började ju lite lätt här, här, här, här och här, men det tar alltid sin tid att bo in sig helt och hållet och att hitta de rätta kombinationerna.
• Brutit upp från ett förhållande och levt singelliv ett tag. Har gått helt okej hittills ;-)
• Börjat jobba med ett nytt projekt tillsammans med ett tv-produktionsbolag som kommer att bli helt klart i november. Ska bli spännande!
• Lärt känna nya människor varav en av dem numera hör till mina bästa vänner, trots att vi bara känt varann i mindre än ett halvår!?! Konstigt, men underbart, att man kan klicka med någon så snabbt.

Kommer att fortsätta bloggen i samma anda som innan, blanda business & pleasure, och ta mig an mina favoritområden entreprenörskap, marknadsföring, varumärken, mode, inredning, design, träning, hälsa och böcker jag läst – alltså allt som ingår i min vardag. Hoppas ni fortsätter att titta in här.

Puss på er!

The guru and his words

På tal om mentorer. Jag har arbetat med marknadsföring på ett eller annat sätt i hela mitt liv och den här mannen, gurun Seth Godin, har varit min mentor under hela resan. Jag känner honom inte, har aldrig ens träffat mannen, men jag läser allt han skriver (på sin blogg och i sina böcker) och lyssnar på allt han säger. För allt han säger är enkelt, logiskt och alldeles genialiskt. Som det här till exempel - grundläggande marknadsföringstips som alla borde följa.

Jag skulle föresten ge vad som helstt (ni hörde rätt, VAD SOM HELST) för att få gå på ett av hans populära seminarium eller delta i någon av hans kurser. Skulle vara en dream come true, och mina drömmar brukar ju oftast slå in så jag väntar med spänning på vad som komma skall.

PR-boom: Greta goes royal

Snygg och enkel design med fokus på kvalitet. Älskar den chockrosa färgen! Foto: Kotyr.se

I Dagens Industri idag berättar man om modeföretaget Greta och deras imponerande PR-kampanj i samarbete med Rosanna Marianos byrå RMPR. Den stora PR-satsningen innebar att man redan initialt, innan den första kollektionen kommit ut, tog kontakt med prinsessan Victorias stylist som var involverades och fick ha synpunkter på kollektionen innan den ens producerats och kommit ut i handeln. Fantastiskt jobb tycker jag och imponerande att man lyckats samarbeta över gränserna - design, PR, styling, marknadsföring, entreprenörskap - för att få fram en snygg och funktionell produkt som sedan haft en enorm genomslagskraft i Sverige. Det är så här PR fungerar när det fungerar som bäst.

Imponeras naturligtvis också av de båda grundarna, Hanna Jos Olsson och Josefine Olsson, som verkar drivna, professionella och otroligt målmedvetna. Båda är för närvarande bosatta i Peking (jag kommer själv ihåg hur många fantastiska möjligheter det finns både i Kina och Hongkong, efter att ha bott i både Hongkong och Shanghai under ett antal år) och tittar nu på möjligheterna att etablera märket på den kinesiska marknaden. Annars har ju Kina/Hongkong mycket fokus på internationella lyxmärken - det vimlar av dem - men de har siktat in sig på mellanprissegmentet, dit Greta räknas, där de ser att det fortfarande finns öppningar och stora möjligheter.

Blir alltid så exalterad, nyfiken och full av inspiration och energi när jag läser sådana här reportage. Entreprenörskap är både inspirerande och stimulerande. Kommer att följa företagets utveckling med spänning och nyfikenhet. Kul måndagsinspiration!

Grundarna Josefine Olsson och Hanna Jos Olsson är bosatta i Peking och siktar nu på den kinesiska marknaden. Foto: Elle

Zounds good - feels nice

Senaste numret av Veckans Affärer – sååå inspirerande. Som vanligt framblickande och het på trender vilket gör den till en av få, riktigt bra, svensk affärsmagasin. Läser bland annat om Zound Industries, ett företag som jag följt ett tag och som inspirerar och väcker min nyfikenhet. De har lyckats skapa sin egen lilla verkstad av kreativitet, teknologi och marknadsföring där allting liksom bara klickar. Skulle gärna bli en del av allt detta.

Och så är det ju själva produkterna också. Mmmmmmm, snygga, sexiga, heta… och praktiska. Drömmer om lurarna Pleat i vitt nappa från ett av deras fyra märken, Molami. Vill ha, vill ha, vill ha!

Never Be The Smartest Person In The Room

När jag är ute och jobbar, nätverkar och träffar en massa entreprenörer och företagsägare kan jag tydligt urskilja de som är på väg mot en fantastisk framgång och de som man vet kommer att stå där och trampa på samma ställe om ytterligare 10 år.

De framgångsrika entreprenörerna har en sorts aura omkring sig – de verkligen strålar, samtidigt som de med sin utstrålning drar till sig en massa andra fantastiskt duktiga människor – medan de ”misslyckade” entreprenörerna går in i varje ny situation i någon självpåtagen försvarsställning. Trots att det många gånger inte ens behövs.

För att ge ett exempel: Igår var jag och en kollega och diskuterade en strategi tillsammans med en man i 60-årsåldern som driver ett mindre företag, där han gett sig själv titeln vd. Vi hade lagt fram en managementstrategi som vi alla trodde på, men behövde diskutera en detalj där vi under diskussionen fick höra ”ja, men jag har faktiskt jobbat med det här i över 20 år!” – som om det skulle vara någon anledning för honom att inte lyssna på andra eller ta andras råd?! Samtidigt så var vi inkallade till det här mötet för att han ville ”få firman att växa”. När jag granskat hans aktiebolag innan mötet såg jag att antalet medarbetare alltid legat på cirka fem personer (inklusive hans son) och under dessa tjugo år hade omsättningen varit statisk. I ett sådant läge, efter en sådan kommentar, och med den historiken i bakhuvudet, insåg jag att det fanns ingenting vi kunde göra för honom.

Både Wallace Wattle och Napoleon Hill uppmanar oss att helt och hållet släppa konkurrenskänslan och istället anamma tron på att det faktiskt finns mer än nog av rikedomar åt oss alla på denna jord, inte förrän då kan du bli framgångsrik! Det är det bästa tips jag någonsin fått i mitt liv och de gånger jag verkligen har anammat detta råd har det tagit mig vart jag vill! Att slappna av och släppa all rädsla över att andra kanske vill ha samma jobb, bostad, man eller affärsidé som du vill ha öppnar alla vägar som leder mot just det målet. Du ska istället släppa in en massa duktiga, kompetenta personer i din sfär för att du ska kunna växa och bli mer och mer framgångsrik.

Mötet fick mig också att komma ihåg den där listan i tidningen Forbes ”Billionaires' Tips For New Grads: Advice From Jobs, Oprah, Zuckerberg And More” som jag fastnade för, för någon vecka sedan. Där säger Michael Dell i sitt examenstal till studenterna på University of Texas år 2003:

Never Be The Smartest Person In The Room

Try never to be the smartest person in the room. And if you are, I suggest you invite smarter people … or find a different room. In professional circles it’s called networking. In organizations it’s called team building. And in life it’s called family, friends, and community. We are all gifts to each other, and my own growth as a leader has shown me again and again that the most rewarding experiences come from my relationships.

Släpp all prestige och inse att människor runt omkring dig (på jobbet, i tunnelbanan, på middagen m.m.) faktiskt är där för att bidra till ditt liv, inte för att ta det ifrån dig!

Million dollar listing New York

Jag tittar inte på tv så ofta, men kommer definitivt att följa Fredrik Eklund i Million dollar listing New York som snart kommer till Sverige. Hans ESNY har verkligen lyckats med positioneringen i Sverige och jag tycker att Fredrik är en av Sveriges mest fokuserade och strategiska entreprenörer just nu. I like it!

Don’t Stay Down Long

Ibland när jag tittar bakåt i tiden (det hander inte så ofta eftersom jag inte tror på att älta gammalt skräp, men ändå) så inser jag att jag många ganger har kastat mig helt handlöst ut i det ena efter det andra utan skyddsnät och utan att blunda. Att ha den här orädda synen på livet och vad det kan erbjuda och samtidigt ha ett lätt drag av ADHD/rastlöshet har varit både bra och dåligt för mig. Å ena sidan har jag rest och sett världen och träffat fantastiska människor som inspirerat mig och fått mig att tro att jag kan bli precis vad jag vill bli, men har å andra sidan gjort att jag ibland åkt på riktigt hårda smällar där jag dessutom hamnat i en situation som jag knappt vetat hur jag ska ta mig ur. Man man reser sig alltid igen och efteråt kan man se att just det misslyckandet låg till grund för en senare framgång.

Man kan se det som att jag gång på gång gjort ett bungy-hopp utför ett enormt stup och ibland har gummibandet haft perfekt spänning och bidragit till det bästa hoppet som gett mig en enorm kick och inspiration att fortsätta hoppa, men ibland har gummibandet helt enkelt inte satts fast ordentligt och jag har utan att minst ana det störtat rakt ned mot ruinen… och kraschat totalt… med huvudet före dessutom – aouch!

Hur som helst, trots alla lärdomar jag har fått av både framgång och misslyckanden så hade det varit bra om någon, en mentor eller liknande, gett mig några ord på vägen. Tidningen Forbes har anammat min önskan – bättre sent än aldrig – och publicerat en lista på framgångsrika affärsmän och kvinnor och några av deras visdomsord de förmedlat när de hållit de där berömda examenstalen för nybakade och ack så naiva universitetsstudenter - Billionaires' Tips For New Grads: Advice From Jobs, Oprah, Zuckerberg And More

Många bra visdomsord och en av de jag fastnade för var Michael Bloombergs ord som gick rakt in i hjärtat på mig. Det handlar liksom om att aldrig ta skit från någon och aldrig låta dig knäckas. Ta smällen och gå vidare. Det är svårt, men det är samtidigt nödvändigt för att lyckas.

New York Citys borgmästare Michael Bloomberg sa till studenterna på Tufts University, år 2007:

Don’t Stay Down Long

“My first job out of school was on Wall Street and I stayed there for 15 years. It was a terrific ride: Fun times, and lots of praise from my bosses. Everybody loved me – right up until the day they fired me! But I remained optimistic – because happiness for me has always been going out and trying to beat the odds. So the next day after I got fired, literally the next day, I started a new company.“

Selling the brand - om PR-samarbeten

Fashion Week är galet, rörigt, hektiskt och alldeles, alldeles underbart. Alla har en roll som en bricka i ett spel; designers, modellerna, fotograferna, stylisterna, journalisterna, inköparna och inte minst modeikonerna. Pic: Jak&Jil

PR handlar i grund och botten om sälj och köp. PR-konsulten säljer in en story (läs: nyhet) om en kund till journalisten som förhoppningsvis nappar och skriver om den. PR-konsulten hjälper kundföretaget att dela ut deras produkter (eller tjänster) till ”rätt” personer och hoppas sedan att personerna ifråga ska sprida ordet om denna fantastiska produkt. PR-konsulten anordnar ett event åt kunden och hoppas att det uppmärksammas så mycket som möjligt.

Ett annat uppdrag PR-konsulten kan ha är att sammanföra en välkänd person med ett varumärke och göra den välkända personen till talesperson, på ett eller annat sätt, för varumärket ifråga. Detta har jag gjort många gånger under min yrkeskarriär och varit i kontakt med många kändisar som lärt sig att det går att casha in om man gör det professionellt.

Jag kom att tänka på just det här när jag läste Timothy Ferriss bok 4 timmars arbetsvecka för ett tag sedan. Du har säkert hört talas om den redan då den har varit #1 på New York Times bestseller list och säljs i mängder även i Sverige. Även om jag ställde mig lite frågande till vissa saker i boken, så tycker jag fortfarande att den är fantastisk och den ger en hel del bra tips på hur man kan starta och driva företag. I och med att mina dagar, krasst sett, går ut på att sälja och förhandla, så fastnade jag bland annat för det här stycket:

”Om du erbjuder en förstklassig produkt till ett rimligt pris handlar det om ett jämbördigt utbyte och inte någon sorts tiggarritual mellan en underlägsen person (du) och en överlägsen (kunden). Var professionell och fjäska aldrig för oresonliga människor.”

Här glider han sedan in på ett nyttigt resonemang om att man inte alltid tjänar på att ha många kunder utan att pengarna kan lika gärna rulla in om man fokuserar på de kunder som faktiskt ger mest och tar minst tid. Enkelt!

Hur som helst så kom jag och tänka på en situation jag befann mig i för några år sedan då jag jobbade med PR för ett brittiskt modemärke. London Fashion Week började närma sig och vi ville få till ett mindre samarbete mellan modemärket och en modebloggare. Eftersom vi visste att XX skulle gå på LFW (hon hade nämnt det på sin blogg) så tyckte vi att det var passande och jag slängde i väg ett kort mail till henne för att få kontakt.

Jag får svar samma dag från hennes ”manager” som egentligen är hennes pojkvän (vilket jag vet i och med att jag alltid gör min research noga). Vi bokar in ett telefonmöte (eftersom de bor i en annan europeisk huvudstad) och jag ringer upp på utsatt tid och presenterar kortfattat projektet medan de lyssnar över högtalartelefon. Men sedan, istället för att ställa motfrågor om samarbetet eller snabbt tacka ja eller nej, började modebloggaren berätta för mig hur upptagen och ”busy” hon är hela tiden och hur jobbigt det är att ha ett så späckat schema jämt. Hon berättar utförligt hur hon rest runt till olika modeevents och inte sovit i sin egen säng på flera veckor, hur stressande det är med alla erbjudanden hon får och hur mycket de upptar hennes tid.

Det lustiga i allt detta är att jag inte kan sätta fingret på – utifrån det hon säger – om detta är hennes sätt att (1) sälja in sig själv och försöka trigga upp priset genom att verka eftertraktad, (2) bara försöka skapa en bra stämning genom att småprata lite innan vi diskuterar vidare eftersom detta var första gången vi hördes eller (3) tacka nej (vilket jag faktiskt inte tror att det var då både hon och hennes manager/pojkvän var väldigt entusiastiska under vår mailkontakt och när vi bokade in telefonmötet).

Hur som helst, efter tio minuter kände jag tyvärr att samtalet inte ledde någon vart, så jag valde att avsluta samtalet med en artig fras där jag sa att jag nu insåg hur upptagen hon var och att vi därför inte skulle besvära henne mer vid detta tillfälle utan att det var bättre att hon fortsatte jobba på med de saker hon redan hade inskrivna i kalendern. Efter det lade vi på och jag satte mig för att ringa vidare till nästa modebloggare på listan (som bestod av nästan 50 namn). Min kund var ett stort modemärke, de har alltid bråttom och alltid tajta deadlines. Således var vi också upptagna och lite ”busy”. Vi behövde en modebloggare snabbt och vi ville ha en snabb deal med ett jämbördigt utbyte som gynnar båda parter. Vi behövde fokusera på det som gav mest och tog minst tid. Det är vad PR handlar om i slutänden – sälj, köp och raka puckar!

En av mina absoluta favoriter bland det enorma antalet street style fotografer som hänger på Fashion Week i London, New York, Milano, Paris etc; Tamu McPherson med den coola street style bloggen All the pretty birds