Breaking the news

När man som PR-konsult erbjuder en tidning förtur innebär det att man ger dem chansen att publicera en nyhet om företaget man representerar, innan man sprider den vidare till andra tidningar. Att ge en tidning förtur kan innebära att den den dagen ökar sin lösnummerförsäljning ordentligt och krossar sin konkurrent. Jag arbetar med olika kundföretag, vissa som figurerar mycket i mode- och livsstilstidningar och andra som syns en hel del i dags- och kvällspress. Oftast när jag jobbar med förtur är det för sådana nyheter som gör sig bra i tidningar som Aftonbladet eller Expressen och det är den typen av tidningar som är mest intresserade av förtur.

Förtur innebär rent praktiskt att jag har en kund som sitter på en stor nyhet som vi tror kommer att generera stort intresse och därför bestämmer oss för att gå ut med. Jag gör sedan en kort lista på tidningar där nyheten skulle passa in. Sedan ringer jag tidigt på morgonen till nyhetschefen på tidning nr 1 och frågar om de vill ha förtur. Oftast så vill de fundera ett tag innan de tackar ja eller nej och ber mig att skicka över det underlag jag har under tiden. Jag är redan förberedd på detta och har skrivit ihop ett pressmeddelande om nyheten. Efter det väntar jag på svar och om jag inte har hört något strax efter lunch så ringer jag upp igen och frågar om de har tagit något beslut. Om de tackar nej så går jag helt enkelt vidare till nästa nyhetschef på tidning nr 2 på listan.

Om någon tackar ja ser jag till att de får all information de behöver och att de intervjuar min kund och får till artikeln i tid. Efter att jag har sett artikeln i tryck eller på nätet skickar jag ut pressmeddelandet till en mäng utvalda tidningar i vanlig ordning. Många väljer att plocka upp nyheten även fast den redan har publicerats på ett annat ställe, men vissa ratar den just pga. detta. Särskilt om det är två hårt konkurrerande tidningar det handlar om. Det är därför det är så viktigt att få just den tidning man tycker är viktigast för kunden att skriva om nyheten först. Om det skulle vara så att ingen tidning är intresserad så skickar jag ut pressmeddelandet som vanligt, till en mängd utvalda tidningar.  

Selling news

Pressmeddelanden är verkligen old school PR, men samtidigt är de ytterst viktiga för vilken byrå som helst för att få ut nyheter om våra kunder. Det skickas ett oändligt stort antal pressmeddelanden till tidningar varje dag. Små, lokala nyhetstidningar kan få omkring 500 pressmeddelanden dagligen, medan de stora dags- och kvällstidningarna får in tusentals varje dag! Det är av naturliga skäl svårt för dem att sålla bland alla pressmeddelanden och välja ut vilka som ska förvandlas till nyhetsartiklar och reportage. En del tappas bort och kanske avfärdas för snabbt, även fast det kunde ha varit något som faktiskt intresserade dem. Därför är det viktigt att pressbearbeta.

Pressbearbeta innebär att man ringer upp redaktionen, kollar om de har sett pressmeddelandet och säljer sedan in det snabbt till journalisten man pratar med genom att lyfta fram de delar av nyheten som man vet kan få dem på kroken.

Jag, och resten av PR-konsulterna på min byrå, skickar ofta iväg våra pressmeddelanden tidigt på morgonen. Då ser vi till att redaktionen kanske upptäcker pressmeddelandet innan det sedvanliga redaktionsmötet då redaktionen går igenom nyhetsagendan för dagen. Det varierar hur många tidningar man skickar pressmeddelandet till, men urvalet har gjorts noggrant med hänsyn till nyhet, målgrupp, upplaga, spridning m.m.

Efter några timmar, när jag gissat att morgonmötet är slut, ringer jag upp några av de tidningar som jag skickat pressmeddelandet till och som jag tror har störst intresse av nyheten. Här har jag sedan min chans att uppmärksamma redaktionen på just mitt pressmeddelande och övertyga dem om att det skulle bli en intressant och läsvärd artikel.

Det är också på det här sättet man skapar och bygger relationer med olika journalister som kanske ofta skriver om de ämnen och det segment som ens kunder befinner sig i.

Allt detta gäller framför allt när man pressbearbetar nyhetstidningar. När det gäller magasin, som har mycket längre presstid, jobbar vi oftast på ett lite annorlunda sätt. Men mer om det någon annan gång.

PR-boom: Greta goes royal

Snygg och enkel design med fokus på kvalitet. Älskar den chockrosa färgen! Foto: Kotyr.se

I Dagens Industri idag berättar man om modeföretaget Greta och deras imponerande PR-kampanj i samarbete med Rosanna Marianos byrå RMPR. Den stora PR-satsningen innebar att man redan initialt, innan den första kollektionen kommit ut, tog kontakt med prinsessan Victorias stylist som var involverades och fick ha synpunkter på kollektionen innan den ens producerats och kommit ut i handeln. Fantastiskt jobb tycker jag och imponerande att man lyckats samarbeta över gränserna - design, PR, styling, marknadsföring, entreprenörskap - för att få fram en snygg och funktionell produkt som sedan haft en enorm genomslagskraft i Sverige. Det är så här PR fungerar när det fungerar som bäst.

Imponeras naturligtvis också av de båda grundarna, Hanna Jos Olsson och Josefine Olsson, som verkar drivna, professionella och otroligt målmedvetna. Båda är för närvarande bosatta i Peking (jag kommer själv ihåg hur många fantastiska möjligheter det finns både i Kina och Hongkong, efter att ha bott i både Hongkong och Shanghai under ett antal år) och tittar nu på möjligheterna att etablera märket på den kinesiska marknaden. Annars har ju Kina/Hongkong mycket fokus på internationella lyxmärken - det vimlar av dem - men de har siktat in sig på mellanprissegmentet, dit Greta räknas, där de ser att det fortfarande finns öppningar och stora möjligheter.

Blir alltid så exalterad, nyfiken och full av inspiration och energi när jag läser sådana här reportage. Entreprenörskap är både inspirerande och stimulerande. Kommer att följa företagets utveckling med spänning och nyfikenhet. Kul måndagsinspiration!

Grundarna Josefine Olsson och Hanna Jos Olsson är bosatta i Peking och siktar nu på den kinesiska marknaden. Foto: Elle

You are always online

Stor kris hos en av vår största kunder med huvudkontor i London! Jag tvingades åka dit på studs för ett inledande krismöte med ledningsgruppen under onsdagskvällen och för att lägga upp en snabb strategi om hur de ska hantera medierna i det här specifika fallet. Just den här krisen berör hela deras internationella organisation och det är därför lättast att agera utifrån deras huvudkontor. På torsdag morgon hade även VD:arna för de olika kontoren de har i olika länder flygit in och vi utarbetade tillsammans strategier för hur var och en skulle hantera medierna.

Kriskommunikation är alltid tufft och när medierna nosar fram en negativ nyhet så ställer de sig redo att stöta och blöta frågan på alla möjliga sätt de kan, samtidigt som företaget från sin sida måste vässa armbågarna och förbereda sitt försvarstal. Det är alltid ett spel och det är inte alltid sanningen man i slutänden kan läsa om i dagstidningarna och höra om på tv-nyheterna. Här handlar det mycket om oss konsulter, hur vi hjälper kunden att kommunicera "rätt och konkret" och allt spelar roll - ansikstuttryck, kroppsspråk, ordval, färg på kostymen. You name it!

Kom tillbaka till Stockholm sent igår kväll och vet ännu inte om vi har lyckats lugna ner stormen eller om jag måste åka dit igen. Håller mig uppdaterad via de globala nyhetskanalerna och än har ingen katastrofal rapportering dykt upp. Jag håller tummarna.

Det är ganska jobbigt att dra iväg så där utan planering. Alla ens planer går i stöpet. Det är liksom en konsults vardag att jobbet alltid påverkar ens fritid och privatliv vare sig man vill eller inte. Det går liksom inte att bara stänga av mobilen och logga ut. You are always online!

Never mind the details

Tillbaka på jobbet efter en långhelg i underbara New York city… och hittills har saker och ting inte precis gått som de ska. Det är inte ens lunch och jag har hunnit skicka iväg ett felaktigt pressmeddelande (ett litet fel, men ändå, det spelar roll!) till cirka 60 tidningsredaktioner, fått ett klagomål från en kund (what the f-ck), insett att flera email som jag skickade iväg innan helgen aldrig kom fram (något knas med min e-posthanterare) och har dessutom drabbats av allergi som gör att ögonen rinner, öronen känns igenkloggade (!) och en överhängande trötthet sprider sig i kroppen.

Jag brukar inte beklaga mig på det här sättet – mest för att det inte hjälper mig ett dugg. Att klaga på sig själv och på sitt liv sänker en bara och gör inte ens liv bättre. Men det är en av de där dagarna när det känns som om jag bara vill ge upp. Enligt Lisa Nichols är det sådana här dagar som man inte ska fokusera på detaljerna, utan istället se och fokusera på det stora målet man har. Och jag har ju ett sådant, det måste man ha tycker jag, men just nu känns det såååå långt borta och den tjocka dimman grumlar min syn och jag får svårt att faktiskt skymta det där målet långt, långt borta.

Tankar som ”är jag verkligen bra på det här?”, ”är det det här jag vill mest av allt?” och ”är det här mitt kall i livet?” kommer farande som små pilar och borrar sig in i pannan på mig. Det är då det är dags att trycka av den negativa högtalaren där alla negativa kommentarer om mig själv strömmar ut (tryck lite lätt på vänster pannlob) och istället trycka på den positiva högtalaren där jag kan lyssna till en massa positiva, pushande kommentarer om mig själv (höger pannlob), allt för att inte förgöra mig själv, förstöra för mig själv och sakta men säkert glida längre ifrån de mål jag har satt upp.

Nu ska jag fixa en nybryggd dubbelespresso från kontorets nya, fina kaffemaskin, stänga dörren till mitt kontor ett tag, dra på Courtney på högsta volym, beta av mailen, öppna fönstret så att solen får komma in och hälsa på och fokusera på det som är viktigt igen. Målet – inte de små hinder som dyker upp på vägen dit.

Puss på er så länge!

Inspireras av Aerin Lauder, Estée Lauder’s global creative director, och hennes finfina kontor.
Så här ska mitt kontor också se ut. Älskar kombinationen vitt + guld.

Selling the brand - om PR-samarbeten

Fashion Week är galet, rörigt, hektiskt och alldeles, alldeles underbart. Alla har en roll som en bricka i ett spel; designers, modellerna, fotograferna, stylisterna, journalisterna, inköparna och inte minst modeikonerna. Pic: Jak&Jil

PR handlar i grund och botten om sälj och köp. PR-konsulten säljer in en story (läs: nyhet) om en kund till journalisten som förhoppningsvis nappar och skriver om den. PR-konsulten hjälper kundföretaget att dela ut deras produkter (eller tjänster) till ”rätt” personer och hoppas sedan att personerna ifråga ska sprida ordet om denna fantastiska produkt. PR-konsulten anordnar ett event åt kunden och hoppas att det uppmärksammas så mycket som möjligt.

Ett annat uppdrag PR-konsulten kan ha är att sammanföra en välkänd person med ett varumärke och göra den välkända personen till talesperson, på ett eller annat sätt, för varumärket ifråga. Detta har jag gjort många gånger under min yrkeskarriär och varit i kontakt med många kändisar som lärt sig att det går att casha in om man gör det professionellt.

Jag kom att tänka på just det här när jag läste Timothy Ferriss bok 4 timmars arbetsvecka för ett tag sedan. Du har säkert hört talas om den redan då den har varit #1 på New York Times bestseller list och säljs i mängder även i Sverige. Även om jag ställde mig lite frågande till vissa saker i boken, så tycker jag fortfarande att den är fantastisk och den ger en hel del bra tips på hur man kan starta och driva företag. I och med att mina dagar, krasst sett, går ut på att sälja och förhandla, så fastnade jag bland annat för det här stycket:

”Om du erbjuder en förstklassig produkt till ett rimligt pris handlar det om ett jämbördigt utbyte och inte någon sorts tiggarritual mellan en underlägsen person (du) och en överlägsen (kunden). Var professionell och fjäska aldrig för oresonliga människor.”

Här glider han sedan in på ett nyttigt resonemang om att man inte alltid tjänar på att ha många kunder utan att pengarna kan lika gärna rulla in om man fokuserar på de kunder som faktiskt ger mest och tar minst tid. Enkelt!

Hur som helst så kom jag och tänka på en situation jag befann mig i för några år sedan då jag jobbade med PR för ett brittiskt modemärke. London Fashion Week började närma sig och vi ville få till ett mindre samarbete mellan modemärket och en modebloggare. Eftersom vi visste att XX skulle gå på LFW (hon hade nämnt det på sin blogg) så tyckte vi att det var passande och jag slängde i väg ett kort mail till henne för att få kontakt.

Jag får svar samma dag från hennes ”manager” som egentligen är hennes pojkvän (vilket jag vet i och med att jag alltid gör min research noga). Vi bokar in ett telefonmöte (eftersom de bor i en annan europeisk huvudstad) och jag ringer upp på utsatt tid och presenterar kortfattat projektet medan de lyssnar över högtalartelefon. Men sedan, istället för att ställa motfrågor om samarbetet eller snabbt tacka ja eller nej, började modebloggaren berätta för mig hur upptagen och ”busy” hon är hela tiden och hur jobbigt det är att ha ett så späckat schema jämt. Hon berättar utförligt hur hon rest runt till olika modeevents och inte sovit i sin egen säng på flera veckor, hur stressande det är med alla erbjudanden hon får och hur mycket de upptar hennes tid.

Det lustiga i allt detta är att jag inte kan sätta fingret på – utifrån det hon säger – om detta är hennes sätt att (1) sälja in sig själv och försöka trigga upp priset genom att verka eftertraktad, (2) bara försöka skapa en bra stämning genom att småprata lite innan vi diskuterar vidare eftersom detta var första gången vi hördes eller (3) tacka nej (vilket jag faktiskt inte tror att det var då både hon och hennes manager/pojkvän var väldigt entusiastiska under vår mailkontakt och när vi bokade in telefonmötet).

Hur som helst, efter tio minuter kände jag tyvärr att samtalet inte ledde någon vart, så jag valde att avsluta samtalet med en artig fras där jag sa att jag nu insåg hur upptagen hon var och att vi därför inte skulle besvära henne mer vid detta tillfälle utan att det var bättre att hon fortsatte jobba på med de saker hon redan hade inskrivna i kalendern. Efter det lade vi på och jag satte mig för att ringa vidare till nästa modebloggare på listan (som bestod av nästan 50 namn). Min kund var ett stort modemärke, de har alltid bråttom och alltid tajta deadlines. Således var vi också upptagna och lite ”busy”. Vi behövde en modebloggare snabbt och vi ville ha en snabb deal med ett jämbördigt utbyte som gynnar båda parter. Vi behövde fokusera på det som gav mest och tog minst tid. Det är vad PR handlar om i slutänden – sälj, köp och raka puckar!

En av mina absoluta favoriter bland det enorma antalet street style fotografer som hänger på Fashion Week i London, New York, Milano, Paris etc; Tamu McPherson med den coola street style bloggen All the pretty birds

PR-boom: SEX, SEX, SEX



Foto: Scanpix

I Resumé idag kan man läsa att Ylva Maria Thompson kört en fuling och bluffat svensk media om att hon blivit rektor för världens första sexskola i Österrike. Vi kunde bland annat läsa om detta både i DN och Metro.

Det visade sig istället att det var Ylva Maria tillsammans med en österrikisk aktionsgrupp och deras presskontakt som gått ihop och diktat upp historien i ett helt annat PR-syfte; att skapa debatt i Österrike och uppmärksamma landets låga barnafödande.

Några svenska profiler, tillsammans med sina PR-konsulter, har kört liknande trick förut. Ni kommer väl ihåg hur Dominika Peczynskis byrå Mafioso för några år sedan gick ut med att deras kund 118 800 skulle lärasina telefonister att tala sensuellt och sexigt. Något som sedan Expressen, Aftonbladet m.fl. uppmärksammade och skrev om utan att tveka.

Nu är jag bara lite orolig för att svensk media tagit illa vid sig av denna bluff. Det är både prestige, seriositet och trovärdighet som är inblandat i ett sådant här uppbåd och det kan hända att det finns en hel del uppretade och förbannade personer (läs journalister och chefredaktörer) som har bestämt sig för att de aldrig mer kommer att ta varken Ylva Maria Thompson, eller för den delen Österrike, på allvar igen. Ingen mer publicitet, någonsin, kanske blir straffet. Eller vad tror ni?

"Sex säljer fortfarande", påpekar i alla fall Ylva Maria till Resumé och vi andra kan väl inte annat än instämma.

To believe in your own career

När jag flyttade tillbaka till Stockholm för drygt ett år sedan, efter att ha bott och arbetat utomlands i många år, visste jag att det skulle bli tufft. Trots att jag haft en bra karriär i andra länder betydde det inte nödvändigtvis att jag skulle tas emot med öppna armar av svenska byråer. I min bransch är det minst lika viktigt med kontakter som en gedigen utbildning eller ett starkt CV och eftersom jag aldrig hade jobbat på den svenska marknaden tidigare, utan byggt upp hela mitt kontaktnät utomlands, var oddsen emot mig redan från början.

När jag väl hade bestämt mig för att flytta tillbaka till Stockholm och börja jobba på den marknaden la jag därför extra mycket fokus på att visualisera (och ställa in mig på) mitt nya liv som "PR-konsult på en Stockholmsbyrå" för att få igång positiva vibrationer som skulle hjälpa mig att uppnå målet. Efter att jag för några år sedan hade läst en bok om attraktionslagen, och sedan ständigt uppdaterat mig på vad den innebär, visste jag att den funkar för mig och att det är det bästa sättet för mig att nå mina mål och få det jag vill ha.

Attraktionslagen är egentligen oerhört simpel och logisk. Jag skapar min verklighet och mitt liv utifrån mina tankar. I praktiken innebär det att om jag går runt och oroar mig för min karriär, irriterar mig på sådana som lyckas bättre än mig och är bekymrad över hur min karriär ska utveckla sig i framtiden så attraherar jag alla dessa negativa händelser som  jag tänker på. Jag attraherar färre jobbalternativ och utvecklingsmöjligheter, ointresse från arbetsgivare och dessutom negativ energi från människor som inte kan eller vill vara till hjälp. Ja, jag sa ju att den är simpel ;-)

Hur som helst, det är inte alltid lätt att tänka positivt och tro på att man ska lyckas, speciellt om man redan har låtit de negativa tankarna ta över så att man hamnat i ett dåligt utgångsläge. Jag brukar lösa det med att på förhand skapa, eller föreställa mig, en situation som jag vill ha. Alltså, vid den här tidpunkten såg jag först till att bestämma mig för vilken byrå jag skulle jobba på, vart jag skulle bo och hur mina dagar skulle se ut på ett ungefär. Efter det började jag göra konkreta förändringar i mitt liv trots att jag knappt ens påbörjat ansökningsprocessen! Jag bokade flygbiljett till Sverige, kollade upp lägenheten i Stockholm som jag skulle bo i och planerade hur den skulle inredas, jag satt till och med och kollade upp vilket gym som låg närmast kontoret eftersom jag alltid varit medlem på gym som ligger på bekvämt avstånd från jobbet. Jag hade inte ens skickat ut mitt första ansökningsbrev, jag hade inte ens flyttat till Sverige ännu, jag hade ingen lön alls (!) men jag planerade redan för en situation som jag snart skulle befinna mig i. (Observera att jag hela tiden skriver SKULLE inte VILLE. Jag VISSTE att jag snart SKULLE befinna mig där och tvekade inte). Sedan satte jag igång att visualisera mig själv i den situationen. Jag såg mig själv vakna i min nya Stockholmslägenhet, kliva upp och promenera till jobbet. Väl inne på kontoret såg jag mig själv sitta framför datorn och ha möten tillsammans med mina nya kollegor (på den byrån som jag allra helst ville jobba för). Och så fortsatte visualiseringen sådär ett tag. Jag ägnade ca 5 minuter om dagen (blundande i sängen innan jag skulle sova) att visualisera och föreställa mig själv i den nya  situationen. Sedan lät jag de vibrationer och energier jag sände ut jobba åt mig.

Genom att skapa mig – eller i alla fall föreställa mig – den verklighet jag vill ha så drar jag till mig de människor, händelser, chanser och tillfällen som jag behöver för att uppnå målet. Oftast använder jag inte attraktionslagen så drastiskt som jag gjorde vid det här tillfället (då jag faktiskt var ganska desperat och hade jätteont om tid), utan det räcker med att jag styr mina tankar mot att tänka på vad jag vill ha för tillfället, absolut inte på vad jag INTE vill ha för då kommer det istället, och så låter jag situationen komma till mig.

Jag vet att jag egentligen har använt mig av attraktionslagen långt innan jag läste om den. Jag kan se många toppar i min karriär som är helt och hållet direktkopplade till mina tankar, snarare än handlingar. När jag direkt efter min universitetsexamen kammade hem mitt första jobb som PR-assistent på en välkänd byrå i London eller när jag blev erbjuden en position som byråchef efter bara ett år på den medelstora byrån i NY så var det något som jag faktiskt redan hade föreställt mig. Då var det mitt självförtroende som hade lett mig till att tänka i de banorna, men idag vet jag att det inte behövs (det är ju inte alltid ens självförtroende är på topp) utan det räcker att styra tankarna i rätt riktning. När jag väl hamnade på ett första möte på den svenska byrån var jag så inställd på att jobbet redan var mitt (jag hade ju för sjutton redan arbetat där i flera veckors tid, rent mentalt alltså…) att det blev självklart för både dem och mig att jag passade in på byrån och i deras team. Det var även det som VD:n sa till mig efter att jag anställts: ”Du kändes så självklar här på kontoret. Det var som om du alltid jobbat här”. Jag har inte berättat för någon på byrån om det här, inte ens om att det var den enda byrån som jag faktiskt sökte jobb på.

Cocktails & kunder

2:a advent ägnades åt shopping i PUB gallerian (soffkuddar från Kamelo, fler handdukar från Lexington och några doftljus) och sedan adventsfika hemma hos vänner. På kvällen lagade jag middag och så planerade vi det sista inför vår julcocktail. Vi provade bland annat ett antal olika cocktails med "julkänsla" vad nu det innebär? Många med smak av kaffe, kanel och saffran.

Idag har jag suttit hela förmiddagen på kontoret hos en ny kund. Nu är avtalet signerat och klart och vi kommer att börja jobba med dem efter nyår. Det kommer framför allt att handla om att annordna ett stort antal events under nästa år samt att lägga upp en strategi för sociala medier. Det är lustigt det där med sociala medier; inom marknadsföringsbranschen (läs PR, reklam, media, varumärkesutveckling) har konceptet "sociala medier" blivit något av ett skällsord och personer som utger sig för att vara "specialiserade" eller "experter" inom ämnet blir utskrattade och/eller utskällda av resten av branschen, men ändå fortsätter alla i branschen att jobba stenhårt och fokuserat mot sociala medier. Varför är det på det viset?

PR-boom: Fighting men, elegant design and another one of those collaborations

Eleganta, stilrena armbandsur från Daniel Wellington. Bild skamlöst lånad av Stureplan.se

• Helt plötsligt befann sig stans alla kvinnliga bloggare på ett av världens största kampsportsevenemang; K-1 Rumble of the Kings. Jag undrar nu, är det tillåtet att använda stilettklackar i en fight?
• Jultomten kom tidigt i år, i form av Daniel Wellington. Eleganta, stilrena klockor med utbytbara armband delades ut till alla snälla bloggare. De kostar 998 kr i butik, men om ni är läsare till en av dessa bloggare får ni 15% rabatt om ni uppger bloggarens namn vid köpet. Själv väntar jag fortfarande på mitt gratis-ex.
• Det sista plagget av Versace for H&M hade knappt hunnit slitits av galgen förrän modebloggarna skrek rakt ut igen. ”Marni + H&M, Marni + H&M, Marni + H&M, Marni + H&M” ekade de unisont från London till Ibiza och det var som alltid i bloggvärlden svårt att avgöra vem som faktiskt var först. Att döma av den cirkulerande bilden på den nya kollektionen, som skamlöst publicerades utan källhänvisning på blogg efter blogg, så var det faktiskt en svenska som startade ”trenden” den här gången. Allt med en vackert leende Margareta van den Bosch i bakgrunden. Som Petter sa: "Pengar rullar in som det ska, det går bra nu."

What is PR?

Världen går framåt och så gör även PR-branschen (tro det eller ej). Just nu pågår diskussioner om hur man ska (om)definiera Public Relations och vad det egentligen betyder i modern tid. En förlegad beskrivning av Public Relations är att "PR hjälper ett företag eller organisation och dess [kunder] att anpassa sig ömsesidigt till varandra". Det var då. Numera anser jag personligen att denna välkända jämförelse stämmer bättre in: "Reklam är vad du säger om dig själv. PR är vad du får andra att säga om dig."

I en av mina favorittidningar Forbes, reflekterar Denise Suttman, mer över denna definition. Rekommenderad läsning!

Score

Då man jobbar på PR-byrå förväntas man inte bara sköta om byråns nuvarande kunder utan man bör också dra in nya kunder. Den här eftermiddagen fick en fantastisk start efter ett telefonsamtal från en potentiell kund som jag försökt få in i över tre månader, som slutligen godkände förslaget och offerten vi har haft ute. Vi kommer att börja jobba med dem efter jul och jag känner att det kan bli ett riktigt roligt samarbete. Företaget som verkar inom mode- och livsstilsbranschen, vill ha hjälp med löpande PR-arbete inför en planerad nylansering och förhoppningsvis kommer det att leda till fler uppdrag för samma företag framöver.

Det här året har jag annars haft ganska svårt att dra in kunder, men nu känner jag att det börjar lossna. I början av året hade jag riktig otur. I januari drog jag in en kund under ett stort konto som skulle generera riktigt mycket pengar åt byrån. Men i april visade det sig att de inte var vad de utgjorde sig för att vara och vi tvingades att avbryta samarbetet abrupt efter några månader. Eftersom vi hade gjort en hel del förarbete som vi således inte fick betalt för, innebar det en hel del merkostnader för byrån.

Nu när jag tittar tillbaka på händelsen så tror jag att den påverkade mig alltför mycket och gjorde mig lite tillbakadragen ock alldeles för försiktig gentemot andra potentiella kunder (inte direkt min stil och inte ett bra karaktärsdrag i den här branschen då det bara är ”rakt på” som gäller). Hur som helst, mitt självförtroende är definitivt tillbaka nu och då är det bara att köra på igen. Here we go!

PR-boom: Byredo's Seven Veils

Är det en tillfällighet att samtliga av Sveriges (läs Stockholms) mest inflytelserika mode- och livsstilsbloggare gick ut och "köpte" Byredos Seven Veils samtidigt förra veckan?   

Konstaterande: Jag vill också ha den!

Slutsats: PR som funkar.

My job – what do I do all day?

Eftersom den här bloggen är helt nystartad tänkte att jag att jag skulle berätta lite snabbt vad jag jobbar med. Jag är senior konsult på en PR-byrå i Stockholm där jag ansvarar för byråns B2C-kunder. Vi utför alla möjliga typer av PR-tjänster som strategiplaner, presskontakter och events och det är nog det jag älskar mest med mitt jobb – variationen – då jag själv är en person med många olika sidor och intressen. Jag gillar att jag i ena stunden kan befinna mig i ett konferensrum och göra en pitch framför en ledningsgrupp, i nästa stund försöka få tag på en journalist på mobilen och avsluta dagen med att fila på en presstext.

PR-branschen är väldigt rörlig och som konsult följer du med i samma tempo. Jag har jobbat på både stora och små byråer, varit anställd och frilansat, gått från att vara juniorkonsult till byråchef och jobbat i tre olika världsdelar i de mest fantastiska storstäderna i världen.

PR-branschen är tuff och samtidigt som du hela tiden måste vara på hugget och visa framfötterna, både mot kunder och mot byrån du jobbar på, bör du vara hårdhudad och klara av att få kalla handen gång på gång på gång på gång. För i grund och botten är du faktiskt en säljare; du ska först sälja in dina tjänster till en kund, sedan ska du sälja in kunden tjänster till olika medier, sedan ska du se till att kundens målgrupp faktiskt köper den tjänst som kommuniceras genom medierna och sedan ska du presentera resultatet för den byrå du jobbar på och hoppas att de köper dig och ser dig som en värdefull medarbetare som bidrar till byråns försäljning och därav omsättning och förhoppningsvis vinst. Pust! It’s a tough job but someone’s got to do it ;-)

Jag älskar det i alla fall och planerar att bli kvar ett tag till.