Selling the brand - om PR-samarbeten

Fashion Week är galet, rörigt, hektiskt och alldeles, alldeles underbart. Alla har en roll som en bricka i ett spel; designers, modellerna, fotograferna, stylisterna, journalisterna, inköparna och inte minst modeikonerna. Pic: Jak&Jil

PR handlar i grund och botten om sälj och köp. PR-konsulten säljer in en story (läs: nyhet) om en kund till journalisten som förhoppningsvis nappar och skriver om den. PR-konsulten hjälper kundföretaget att dela ut deras produkter (eller tjänster) till ”rätt” personer och hoppas sedan att personerna ifråga ska sprida ordet om denna fantastiska produkt. PR-konsulten anordnar ett event åt kunden och hoppas att det uppmärksammas så mycket som möjligt.

Ett annat uppdrag PR-konsulten kan ha är att sammanföra en välkänd person med ett varumärke och göra den välkända personen till talesperson, på ett eller annat sätt, för varumärket ifråga. Detta har jag gjort många gånger under min yrkeskarriär och varit i kontakt med många kändisar som lärt sig att det går att casha in om man gör det professionellt.

Jag kom att tänka på just det här när jag läste Timothy Ferriss bok 4 timmars arbetsvecka för ett tag sedan. Du har säkert hört talas om den redan då den har varit #1 på New York Times bestseller list och säljs i mängder även i Sverige. Även om jag ställde mig lite frågande till vissa saker i boken, så tycker jag fortfarande att den är fantastisk och den ger en hel del bra tips på hur man kan starta och driva företag. I och med att mina dagar, krasst sett, går ut på att sälja och förhandla, så fastnade jag bland annat för det här stycket:

”Om du erbjuder en förstklassig produkt till ett rimligt pris handlar det om ett jämbördigt utbyte och inte någon sorts tiggarritual mellan en underlägsen person (du) och en överlägsen (kunden). Var professionell och fjäska aldrig för oresonliga människor.”

Här glider han sedan in på ett nyttigt resonemang om att man inte alltid tjänar på att ha många kunder utan att pengarna kan lika gärna rulla in om man fokuserar på de kunder som faktiskt ger mest och tar minst tid. Enkelt!

Hur som helst så kom jag och tänka på en situation jag befann mig i för några år sedan då jag jobbade med PR för ett brittiskt modemärke. London Fashion Week började närma sig och vi ville få till ett mindre samarbete mellan modemärket och en modebloggare. Eftersom vi visste att XX skulle gå på LFW (hon hade nämnt det på sin blogg) så tyckte vi att det var passande och jag slängde i väg ett kort mail till henne för att få kontakt.

Jag får svar samma dag från hennes ”manager” som egentligen är hennes pojkvän (vilket jag vet i och med att jag alltid gör min research noga). Vi bokar in ett telefonmöte (eftersom de bor i en annan europeisk huvudstad) och jag ringer upp på utsatt tid och presenterar kortfattat projektet medan de lyssnar över högtalartelefon. Men sedan, istället för att ställa motfrågor om samarbetet eller snabbt tacka ja eller nej, började modebloggaren berätta för mig hur upptagen och ”busy” hon är hela tiden och hur jobbigt det är att ha ett så späckat schema jämt. Hon berättar utförligt hur hon rest runt till olika modeevents och inte sovit i sin egen säng på flera veckor, hur stressande det är med alla erbjudanden hon får och hur mycket de upptar hennes tid.

Det lustiga i allt detta är att jag inte kan sätta fingret på – utifrån det hon säger – om detta är hennes sätt att (1) sälja in sig själv och försöka trigga upp priset genom att verka eftertraktad, (2) bara försöka skapa en bra stämning genom att småprata lite innan vi diskuterar vidare eftersom detta var första gången vi hördes eller (3) tacka nej (vilket jag faktiskt inte tror att det var då både hon och hennes manager/pojkvän var väldigt entusiastiska under vår mailkontakt och när vi bokade in telefonmötet).

Hur som helst, efter tio minuter kände jag tyvärr att samtalet inte ledde någon vart, så jag valde att avsluta samtalet med en artig fras där jag sa att jag nu insåg hur upptagen hon var och att vi därför inte skulle besvära henne mer vid detta tillfälle utan att det var bättre att hon fortsatte jobba på med de saker hon redan hade inskrivna i kalendern. Efter det lade vi på och jag satte mig för att ringa vidare till nästa modebloggare på listan (som bestod av nästan 50 namn). Min kund var ett stort modemärke, de har alltid bråttom och alltid tajta deadlines. Således var vi också upptagna och lite ”busy”. Vi behövde en modebloggare snabbt och vi ville ha en snabb deal med ett jämbördigt utbyte som gynnar båda parter. Vi behövde fokusera på det som gav mest och tog minst tid. Det är vad PR handlar om i slutänden – sälj, köp och raka puckar!

En av mina absoluta favoriter bland det enorma antalet street style fotografer som hänger på Fashion Week i London, New York, Milano, Paris etc; Tamu McPherson med den coola street style bloggen All the pretty birds