End of the day

Har haft en produktiv dag idag. På kontoret jobbar vi för fullt med att förbereda inför ett pressevent på torsdag med en av våra största kunder, ett modeföretag med trendiga och exklusiva herrkläder. Allt ska bokas, fixas och beställas - lokal, mat, presentationsmaterial, blommor, serveringspersonal, you name it. Som den kontrollfreak jag är ser jag gärna att vårt team har allt klart med flera dagar till godo och jag tror faktiskt vi har lyckats ganska bra med det den här gången också.

Var på gymmet i morse som vanligt och ikväll har jag hunnit med en powerwalk och en kort meditation. Får så himla mycket energi under sommarperioden som jag försöker utnyttja så mycket som möjligt. Nu sitter jag uppkrupen i soffan och kollar in Issey Miyakes SS13RTW-kollektion. Älskar de tekniska elementen i hans design och hur de invecklade tygerna, de intrikata tillskärningarna och mönstren gör att plaggen nästan känns utomjordiska. Vill verkligen försöka beställa något från dem i sommar. Det här är mina favoriter:

Waiting for changes

Satt och reflekterade lite över livet och kom att tänka på den här bilden från Vogue, en av mina absoluta favoritbilder på vackra Naomi. Bilden avspeglar lite hur mitt liv känns som just nu - svart och vitt utan några som helst gråzoner. Det händer en massa saker just nu, jag inväntar en hel del roliga och spännande förändringar i mitt liv som framför allt gäller jobb och karriär. Eftersom jag är en person som gärna föredrar att saker och ting sker snabbt och effektivt så blir denna väntan lite av en berg- och dalbana för mig där jag känslomässigt kastas fram och tillbaka, upp och ner, om och om igen. Det är en spännande tid och jag har redan gjort mitt val, så jag vet precis hur jag vill ha det och hur framtiden kommer att se ut. Det är nu, inte aldrig, och jag är 100% förberedd att ta emot det som kommer till mig.

My day so far

En av mina karriärförebilder, Natalie Massenet, som skapat ett globalt e-handelsföretag i världsklass med ett ytterst starkt varumärke inom lyxmodesegmentet, Net-a-Porter.com

Började denna dag med ett pass på gymmet som vanligt. Just nu satsar jag helt och hållet på konditionsträning och körde därför 5 km på löpbandet, ca 28 min, och sedan 20 min i roddmaskinen. Jag har alltid varit otroligt morgontrött och att kickstarta dagen med ett pass är den bästa medicinen för att jag ska komma igång och sedan klara av att göra bra ifrån mig på jobbet. 

Idag har vi satt ihop ett nytt projektteam för att börja jobba med en helt ny kund som byrån fått in. Oftast jobbar vi med relativt stora, etablerade företag (många med internationell närvaro) då det är de företagen som har råd att betala för byråtjänster och konsulttimmar. Men den här kunden är spännande och lite annorlunda därför att det är ett uppstartsföretag, helt nyetablerat och inte ännu ute på marknaden. Kunden är ett företaget som säljer mode på nätet och anledningen till att de har råd med vår byrå är att de har en stor investerare bakom sig.

Nu har vi satt ihop ett team som består av mig som ska ha direktkontakt med kunden och som projektleder själva teamet, en strateg som har övergripande ansvar för att skapa en tydlig varumärkesplattform och två kreatörer som kommer att jobba hands-on med att utforma den grafiska profilen. Vi har en väldigt platt organisation på byrån så självklart kommer vi inom teamet att vara involverade i allt, men vi har trots allt roller med egna ansvarsområden. Det ska bli så himla kul att jobba med ett splitternytt företag då vi kommer att kunna utforma allt - logotype, grafiskt material, hemsidan, varumärkesplattformen, you name it - helt och hållet från scratch. De gånger vi jobbar med stora, etablerade företag så finns ju alltid en historia, så även om vi anlitas för att omforma deras grafiska profil och förnya varumärket, så har vi alltid någon "äldre version" att förhålla oss till. Men inte denna gång. Nu börjar vi med ett blankt papper och det ska bli så himla kul. Dessutom är ju mode ett av mina största intressen, så det gör ju inte precis saken värre. 

Nu kör vi!

På "kontoret"

Läste i Metro i morse om hur man blir en digital nomad. Det finns verkligen en enorm frihetskänsla i att driva eget enbart med hjälp av sin laptop och att ansvara helt och hållet för sin egen tid. Även fast jag mestadels befinner mig i Sverige då jag jobbar känner jag igen mig. Det finns så många fördelar med att jobba från eget företag. Man bestämmer över sin egen tid, man kan jobba vart man vill, man kan ta semester ”när man vill” utan hänsyn till arbetskamrater osv.

Jag har inget fysiskt kontor just på grund av att jag vill ha friheten att befinna mig var som helst, när som helst. Allt som behövs i mitt jobb är min MacBook Air och min Iphone. Det är så himla skönt att inte vara bunden till någon specifik plats utan kunna sätta mig där jag känner att jag får mest inspiration just den dagen.

Mina favoritställen att jobba från i Stockholm är Bianchi Café & Cycles (supersnabbt bredband), Non Solo Bar (bästa kaffet), Grand Hôtel (när jag behöver lugn och ro runtomkring mig), Fotografiska (underbar utsikt från restaurangen) och Mocco (trots att deras bredband inte precis är tiptop). Tidigare satt jag ofta på Espresso House Birger Jarlsgatan på Stureplan, men slutade prompt med det då det var stölder där i princip hela tiden. Det är många som sitter där och jobbar med sina laptops samtidigt som det alltid är fullt med folk. Jag bevittnade ständigt hur någon person helt plötsligt flög upp från sin plats efter att ha insett att deras MacBook, som de lagt ifrån sig sekunden innan, var borta. Det verkade som om det var någon form av liga som satt detta i system när det var fullsatt och personalen brydde sig inte alls då den som blivit bestulen sa till. Verkligen jättedåligt. Eftersom hela mitt företag finns på min laptop (jo, jag tar back-up också) så insåg jag att det var bästa att undvika det stället helt och hållet.

När jag har möten med kunder ses vi antingen på deras kontor eller så kombinerar vi det med frukost på Riche, Urban Deli eller Café Egoiste eller lunch/middag på Sturehof, Grand Hôtel eller Boqueria. Det är alla bra ställen där man kan ha ett bra och effektivt möte och äta god mat samtidigt.

Så är det det där med egen tid. Jag börjar alltid mina dagar på gymmet. Det är himla skönt att kickstarta dagen på det sättet, sedan åker jag hem och duschar och äter frukost och sedan är dagen igång. Om jag hade börjat kl.8:00 på ett kontor varje morgon hade jag aldrig hunnit (eller orkat med) gymmet på morgonen.

Focus on what you need to do today to win tomorrow

Jag har tre mentorer i mitt liv som jag pratar med regelbundet och som jag försöker träffa så ofta jag kan. De är bosatta i olika delar av världen (Shanghai, New York och Paris) och representerar i mångt och mycket olika skeden i mitt liv. De är alla kvinnor som levt långa och intensiva liv och som gjort fantastiska karriärer inom sina respektive områden (finans, mode, fastigheter), men som stött på en hel del hinder på vägen, som de tagit sig förbi och fortsatt att leva det liv de velat ha. Relationerna jag har till dessa fantastiska kvinnor har varit livsavgörande för mig. En av dem sa detta till mig för flera år sedan och jag följer det fortfarande "Focus on what you need to do today to win tomorrow." Jag rekommenderar verkligen alla att skaffa mentorer - för mig har det som sagt varit livavgörande.

Never Be The Smartest Person In The Room

När jag är ute och jobbar, nätverkar och träffar en massa entreprenörer och företagsägare kan jag tydligt urskilja de som är på väg mot en fantastisk framgång och de som man vet kommer att stå där och trampa på samma ställe om ytterligare 10 år.

De framgångsrika entreprenörerna har en sorts aura omkring sig – de verkligen strålar, samtidigt som de med sin utstrålning drar till sig en massa andra fantastiskt duktiga människor – medan de ”misslyckade” entreprenörerna går in i varje ny situation i någon självpåtagen försvarsställning. Trots att det många gånger inte ens behövs.

För att ge ett exempel: Igår var jag och en kollega och diskuterade en strategi tillsammans med en man i 60-årsåldern som driver ett mindre företag, där han gett sig själv titeln vd. Vi hade lagt fram en managementstrategi som vi alla trodde på, men behövde diskutera en detalj där vi under diskussionen fick höra ”ja, men jag har faktiskt jobbat med det här i över 20 år!” – som om det skulle vara någon anledning för honom att inte lyssna på andra eller ta andras råd?! Samtidigt så var vi inkallade till det här mötet för att han ville ”få firman att växa”. När jag granskat hans aktiebolag innan mötet såg jag att antalet medarbetare alltid legat på cirka fem personer (inklusive hans son) och under dessa tjugo år hade omsättningen varit statisk. I ett sådant läge, efter en sådan kommentar, och med den historiken i bakhuvudet, insåg jag att det fanns ingenting vi kunde göra för honom.

Både Wallace Wattle och Napoleon Hill uppmanar oss att helt och hållet släppa konkurrenskänslan och istället anamma tron på att det faktiskt finns mer än nog av rikedomar åt oss alla på denna jord, inte förrän då kan du bli framgångsrik! Det är det bästa tips jag någonsin fått i mitt liv och de gånger jag verkligen har anammat detta råd har det tagit mig vart jag vill! Att slappna av och släppa all rädsla över att andra kanske vill ha samma jobb, bostad, man eller affärsidé som du vill ha öppnar alla vägar som leder mot just det målet. Du ska istället släppa in en massa duktiga, kompetenta personer i din sfär för att du ska kunna växa och bli mer och mer framgångsrik.

Mötet fick mig också att komma ihåg den där listan i tidningen Forbes ”Billionaires' Tips For New Grads: Advice From Jobs, Oprah, Zuckerberg And More” som jag fastnade för, för någon vecka sedan. Där säger Michael Dell i sitt examenstal till studenterna på University of Texas år 2003:

Never Be The Smartest Person In The Room

Try never to be the smartest person in the room. And if you are, I suggest you invite smarter people … or find a different room. In professional circles it’s called networking. In organizations it’s called team building. And in life it’s called family, friends, and community. We are all gifts to each other, and my own growth as a leader has shown me again and again that the most rewarding experiences come from my relationships.

Släpp all prestige och inse att människor runt omkring dig (på jobbet, i tunnelbanan, på middagen m.m.) faktiskt är där för att bidra till ditt liv, inte för att ta det ifrån dig!

Great words from Seth

En av mina absoluta favoritbloggar skrivs av den geniala Seth Godin. Från hans böcker och bloggposter har jag lärt mig massor om marknadsföring, entreprenörskap och generell business. Hans sätt att dagligen förklara och poängtera världsliga saker på ett ytterst simpelt sätt är det som gör honom till ett geni i mina ögon. Något jag drömmer om är att få gå på ett av hans sällsynta seminarier.

Här kommer dagens visdomsord från Seth som sätter många saker i ett annat perspektiv:

"I don't think winners beat the competition because they work harder. And it's not even clear that they win because they have more creativity. The secret, I think, is in understanding what matters. It's not obvious, and it changes. It changes by culture, by buyer, by product and even by the day of the week. But those that manage to capture the imagination, make sales and grow are doing it by perfecting the things that matter and ignoring the rest. Both parts are difficult, particularly when you are surrounded by people who insist on fretting about and working on the stuff that makes no difference at all."

Don’t Stay Down Long

Ibland när jag tittar bakåt i tiden (det hander inte så ofta eftersom jag inte tror på att älta gammalt skräp, men ändå) så inser jag att jag många ganger har kastat mig helt handlöst ut i det ena efter det andra utan skyddsnät och utan att blunda. Att ha den här orädda synen på livet och vad det kan erbjuda och samtidigt ha ett lätt drag av ADHD/rastlöshet har varit både bra och dåligt för mig. Å ena sidan har jag rest och sett världen och träffat fantastiska människor som inspirerat mig och fått mig att tro att jag kan bli precis vad jag vill bli, men har å andra sidan gjort att jag ibland åkt på riktigt hårda smällar där jag dessutom hamnat i en situation som jag knappt vetat hur jag ska ta mig ur. Man man reser sig alltid igen och efteråt kan man se att just det misslyckandet låg till grund för en senare framgång.

Man kan se det som att jag gång på gång gjort ett bungy-hopp utför ett enormt stup och ibland har gummibandet haft perfekt spänning och bidragit till det bästa hoppet som gett mig en enorm kick och inspiration att fortsätta hoppa, men ibland har gummibandet helt enkelt inte satts fast ordentligt och jag har utan att minst ana det störtat rakt ned mot ruinen… och kraschat totalt… med huvudet före dessutom – aouch!

Hur som helst, trots alla lärdomar jag har fått av både framgång och misslyckanden så hade det varit bra om någon, en mentor eller liknande, gett mig några ord på vägen. Tidningen Forbes har anammat min önskan – bättre sent än aldrig – och publicerat en lista på framgångsrika affärsmän och kvinnor och några av deras visdomsord de förmedlat när de hållit de där berömda examenstalen för nybakade och ack så naiva universitetsstudenter - Billionaires' Tips For New Grads: Advice From Jobs, Oprah, Zuckerberg And More

Många bra visdomsord och en av de jag fastnade för var Michael Bloombergs ord som gick rakt in i hjärtat på mig. Det handlar liksom om att aldrig ta skit från någon och aldrig låta dig knäckas. Ta smällen och gå vidare. Det är svårt, men det är samtidigt nödvändigt för att lyckas.

New York Citys borgmästare Michael Bloomberg sa till studenterna på Tufts University, år 2007:

Don’t Stay Down Long

“My first job out of school was on Wall Street and I stayed there for 15 years. It was a terrific ride: Fun times, and lots of praise from my bosses. Everybody loved me – right up until the day they fired me! But I remained optimistic – because happiness for me has always been going out and trying to beat the odds. So the next day after I got fired, literally the next day, I started a new company.“

You are always online

Stor kris hos en av vår största kunder med huvudkontor i London! Jag tvingades åka dit på studs för ett inledande krismöte med ledningsgruppen under onsdagskvällen och för att lägga upp en snabb strategi om hur de ska hantera medierna i det här specifika fallet. Just den här krisen berör hela deras internationella organisation och det är därför lättast att agera utifrån deras huvudkontor. På torsdag morgon hade även VD:arna för de olika kontoren de har i olika länder flygit in och vi utarbetade tillsammans strategier för hur var och en skulle hantera medierna.

Kriskommunikation är alltid tufft och när medierna nosar fram en negativ nyhet så ställer de sig redo att stöta och blöta frågan på alla möjliga sätt de kan, samtidigt som företaget från sin sida måste vässa armbågarna och förbereda sitt försvarstal. Det är alltid ett spel och det är inte alltid sanningen man i slutänden kan läsa om i dagstidningarna och höra om på tv-nyheterna. Här handlar det mycket om oss konsulter, hur vi hjälper kunden att kommunicera "rätt och konkret" och allt spelar roll - ansikstuttryck, kroppsspråk, ordval, färg på kostymen. You name it!

Kom tillbaka till Stockholm sent igår kväll och vet ännu inte om vi har lyckats lugna ner stormen eller om jag måste åka dit igen. Håller mig uppdaterad via de globala nyhetskanalerna och än har ingen katastrofal rapportering dykt upp. Jag håller tummarna.

Det är ganska jobbigt att dra iväg så där utan planering. Alla ens planer går i stöpet. Det är liksom en konsults vardag att jobbet alltid påverkar ens fritid och privatliv vare sig man vill eller inte. Det går liksom inte att bara stänga av mobilen och logga ut. You are always online!

Sucess is something you attract by becoming an attractive person

"Sucess is something you attract by

becoming an attractive person"

/Jim Rohn

Foton: Max Farago för Bergdorf Goodman

Never mind the details

Tillbaka på jobbet efter en långhelg i underbara New York city… och hittills har saker och ting inte precis gått som de ska. Det är inte ens lunch och jag har hunnit skicka iväg ett felaktigt pressmeddelande (ett litet fel, men ändå, det spelar roll!) till cirka 60 tidningsredaktioner, fått ett klagomål från en kund (what the f-ck), insett att flera email som jag skickade iväg innan helgen aldrig kom fram (något knas med min e-posthanterare) och har dessutom drabbats av allergi som gör att ögonen rinner, öronen känns igenkloggade (!) och en överhängande trötthet sprider sig i kroppen.

Jag brukar inte beklaga mig på det här sättet – mest för att det inte hjälper mig ett dugg. Att klaga på sig själv och på sitt liv sänker en bara och gör inte ens liv bättre. Men det är en av de där dagarna när det känns som om jag bara vill ge upp. Enligt Lisa Nichols är det sådana här dagar som man inte ska fokusera på detaljerna, utan istället se och fokusera på det stora målet man har. Och jag har ju ett sådant, det måste man ha tycker jag, men just nu känns det såååå långt borta och den tjocka dimman grumlar min syn och jag får svårt att faktiskt skymta det där målet långt, långt borta.

Tankar som ”är jag verkligen bra på det här?”, ”är det det här jag vill mest av allt?” och ”är det här mitt kall i livet?” kommer farande som små pilar och borrar sig in i pannan på mig. Det är då det är dags att trycka av den negativa högtalaren där alla negativa kommentarer om mig själv strömmar ut (tryck lite lätt på vänster pannlob) och istället trycka på den positiva högtalaren där jag kan lyssna till en massa positiva, pushande kommentarer om mig själv (höger pannlob), allt för att inte förgöra mig själv, förstöra för mig själv och sakta men säkert glida längre ifrån de mål jag har satt upp.

Nu ska jag fixa en nybryggd dubbelespresso från kontorets nya, fina kaffemaskin, stänga dörren till mitt kontor ett tag, dra på Courtney på högsta volym, beta av mailen, öppna fönstret så att solen får komma in och hälsa på och fokusera på det som är viktigt igen. Målet – inte de små hinder som dyker upp på vägen dit.

Puss på er så länge!

Inspireras av Aerin Lauder, Estée Lauder’s global creative director, och hennes finfina kontor.
Så här ska mitt kontor också se ut. Älskar kombinationen vitt + guld.

Things to Do Before I Die - nr 99

Jag ska skriva minst en roman. Jag vill gärna att den ska få samma kultstatus som boken skriven av en av mina absoluta favoritförfattare, Jacqueline Susann. Om inte, så är jag nöjd med en som åtminstone hamnar på New York Times bestsellerlista.

Foto: Coveteur

Selling the brand - om PR-samarbeten

Fashion Week är galet, rörigt, hektiskt och alldeles, alldeles underbart. Alla har en roll som en bricka i ett spel; designers, modellerna, fotograferna, stylisterna, journalisterna, inköparna och inte minst modeikonerna. Pic: Jak&Jil

PR handlar i grund och botten om sälj och köp. PR-konsulten säljer in en story (läs: nyhet) om en kund till journalisten som förhoppningsvis nappar och skriver om den. PR-konsulten hjälper kundföretaget att dela ut deras produkter (eller tjänster) till ”rätt” personer och hoppas sedan att personerna ifråga ska sprida ordet om denna fantastiska produkt. PR-konsulten anordnar ett event åt kunden och hoppas att det uppmärksammas så mycket som möjligt.

Ett annat uppdrag PR-konsulten kan ha är att sammanföra en välkänd person med ett varumärke och göra den välkända personen till talesperson, på ett eller annat sätt, för varumärket ifråga. Detta har jag gjort många gånger under min yrkeskarriär och varit i kontakt med många kändisar som lärt sig att det går att casha in om man gör det professionellt.

Jag kom att tänka på just det här när jag läste Timothy Ferriss bok 4 timmars arbetsvecka för ett tag sedan. Du har säkert hört talas om den redan då den har varit #1 på New York Times bestseller list och säljs i mängder även i Sverige. Även om jag ställde mig lite frågande till vissa saker i boken, så tycker jag fortfarande att den är fantastisk och den ger en hel del bra tips på hur man kan starta och driva företag. I och med att mina dagar, krasst sett, går ut på att sälja och förhandla, så fastnade jag bland annat för det här stycket:

”Om du erbjuder en förstklassig produkt till ett rimligt pris handlar det om ett jämbördigt utbyte och inte någon sorts tiggarritual mellan en underlägsen person (du) och en överlägsen (kunden). Var professionell och fjäska aldrig för oresonliga människor.”

Här glider han sedan in på ett nyttigt resonemang om att man inte alltid tjänar på att ha många kunder utan att pengarna kan lika gärna rulla in om man fokuserar på de kunder som faktiskt ger mest och tar minst tid. Enkelt!

Hur som helst så kom jag och tänka på en situation jag befann mig i för några år sedan då jag jobbade med PR för ett brittiskt modemärke. London Fashion Week började närma sig och vi ville få till ett mindre samarbete mellan modemärket och en modebloggare. Eftersom vi visste att XX skulle gå på LFW (hon hade nämnt det på sin blogg) så tyckte vi att det var passande och jag slängde i väg ett kort mail till henne för att få kontakt.

Jag får svar samma dag från hennes ”manager” som egentligen är hennes pojkvän (vilket jag vet i och med att jag alltid gör min research noga). Vi bokar in ett telefonmöte (eftersom de bor i en annan europeisk huvudstad) och jag ringer upp på utsatt tid och presenterar kortfattat projektet medan de lyssnar över högtalartelefon. Men sedan, istället för att ställa motfrågor om samarbetet eller snabbt tacka ja eller nej, började modebloggaren berätta för mig hur upptagen och ”busy” hon är hela tiden och hur jobbigt det är att ha ett så späckat schema jämt. Hon berättar utförligt hur hon rest runt till olika modeevents och inte sovit i sin egen säng på flera veckor, hur stressande det är med alla erbjudanden hon får och hur mycket de upptar hennes tid.

Det lustiga i allt detta är att jag inte kan sätta fingret på – utifrån det hon säger – om detta är hennes sätt att (1) sälja in sig själv och försöka trigga upp priset genom att verka eftertraktad, (2) bara försöka skapa en bra stämning genom att småprata lite innan vi diskuterar vidare eftersom detta var första gången vi hördes eller (3) tacka nej (vilket jag faktiskt inte tror att det var då både hon och hennes manager/pojkvän var väldigt entusiastiska under vår mailkontakt och när vi bokade in telefonmötet).

Hur som helst, efter tio minuter kände jag tyvärr att samtalet inte ledde någon vart, så jag valde att avsluta samtalet med en artig fras där jag sa att jag nu insåg hur upptagen hon var och att vi därför inte skulle besvära henne mer vid detta tillfälle utan att det var bättre att hon fortsatte jobba på med de saker hon redan hade inskrivna i kalendern. Efter det lade vi på och jag satte mig för att ringa vidare till nästa modebloggare på listan (som bestod av nästan 50 namn). Min kund var ett stort modemärke, de har alltid bråttom och alltid tajta deadlines. Således var vi också upptagna och lite ”busy”. Vi behövde en modebloggare snabbt och vi ville ha en snabb deal med ett jämbördigt utbyte som gynnar båda parter. Vi behövde fokusera på det som gav mest och tog minst tid. Det är vad PR handlar om i slutänden – sälj, köp och raka puckar!

En av mina absoluta favoriter bland det enorma antalet street style fotografer som hänger på Fashion Week i London, New York, Milano, Paris etc; Tamu McPherson med den coola street style bloggen All the pretty birds

Your body, your temple

Är hemma igen efter ett gympass på Sturebadet där jag körde mage och rygg och lite konditionsträning. Kom på att jag måste dela med mig lite av hur jag tänker och resonerar omkring träning och hälsa och hur jag tränar.

Jag tror på attraktionslagen, att det vi tänker på och visualiserar blir till fysisk verklighet. Att de energier vi sänder ut drar till sig samma typer av energier och därigenom skapar vår vardag. Mitt intresse för attraktionslagen och för böcker (läser minst 1 bok i veckan) kombinerat med min fascination för management och entreprenörskap gör att jag snubblar över de mest fantastiska författarna i tid och otid. En sak jag har upptäckt är att de alla ger samma statement och det är egentligen något väldigt basalt: Kroppen är viktigast av allt!

Det är här allt utgår ifrån och i din strävan mot lycka och framgång (dessa mål är högst individuella och kan innebära allt möjligt som t.ex. bra ekonomi, en underbar familj, friheten att resa o.d.) så är din egen kropp det som du bör fokusera på först och främst och i alla lägen och det som du bör investera både tid och pengar på. Om du inte trivs i din egen kropp så blir vägen till framgång tuff och kämpig och det ska den inte vara.

Napoleon Hill hade förmånen att studera flera tusen människor under 20 års tid (!) som underlag för sin välkända kultbok Tänk Rätt bli Framgångsrik (eng. Think and Grow Rich). Studierna ledde fram till att han identifierade 30 viktiga orsaker till att människor misslyckas och 13 orsaker till att man lyckas. De 13 faktorerna som gör att man lyckas har han byggt upp hela boken på och han går igenom dem en efter en i kapitel efter kapitel. Bland de 30 sakerna som gör att man misslyckas räknar han upp just dålig hälsa som en av de största orsakerna, som man kan drabbas av pga. exempelvis övermått av olämplig föda, negativt tänkande, brist på motion och otillräckligt med frisk luft beroende på dålig andning.

För mig stämmer det här till 100% om jag tittar tillbaka på mitt liv och min karriär. Jag har till och från tränat och tagit hand om mig själv. Det har funnits perioder då jag hamnat i ett fantastiskt flow med regelbunden träning, hälsosam mat och god sömn. Sedan har det varit andra perioder där stress, sömnproblem, skräpmat och oregelbundenhet har blivit en ond cirkel och ledde till att jag blev överviktig och avskydde min kropp. Under den tiden tog min karriär stor skada och dalade sakta men säkert samtidigt som jag tvivlade mer och mer på mig själv. När jag sedan tittar på de perioder då min karriär gått spikrakt uppåt – t.ex. när jag blev erbjuden min första chefsposition (vid 22 års ålder) eller kammade hem jobbet i New York – har de alltid varit förknippade med träning och bra hälsa.

När jag förlorade mitt dåvarande jobb (strax efter att jag slagit i backen under den där hemska tiden jag nämnde ovan) kom jag över en bok av Esther och Jerry Hicks som också betonade det där med kroppen med en text som fritt översatt lyder ”även om pengar och ägodelar visst kan förhöja lyckan, är den absolut viktigaste faktorn för att upprätthälla ett varaktigt tillstånd av lycka och välbefinnande en kropp som känns bra och som man trivs i. Allting i livet upplevs ur den fysiska kroppens perspektiv, och när du mår bra framstår allt det du upplever också som bättre”.

Jag har liksom det här i tankarna när jag formar mitt liv och skapar min vardag. Idag tränar jag på gym 3 gånger i veckan och går på ett yogapass 1 gång i veckan. Jag är medlem i Sturebadet för att jag tycker att det är en rofylld plats, som en liten oas mitt i centrum, där man kan slappna av. Min kropp påverkas bäst av morgonträning vilket gör att jag ofta går dit innan jobbet och kör ett pass på mellan 45 min till 1 timme i gymmet. Jag kör ofta 10 min kondition, 30-40 min styrka (fokus på 1-2 muskelgrupper), 5-10 min kondition (nedtrappning). Jag avslutar med frukost i deras restaurang och sedan kan dagen börja. Det här är alltid en überbra start på dagen och sedan går resten av dagen oftast som jag vill. Det här är något som jag har valt att investera i för att det känns viktigt. Samma gäller resten av mitt utseende – det behöver inte alls handla om ytlighet att lägga pengar på sitt yttre, det kan mycket väl handla om inre tillfredsställelse. Men mer om det någon annan gång.

An international career

DN skriver här om att det nu är rekordmånga svenskar som gör utlandskarriär. Drygt en halv miljon svenskar är idag bosatta utomlands permanent, en siffra som ökat med 35% sedan 2003. Av egen erfarenhet kan jag säga att det är en ovärderlig erfarenhet att ha bott och arbetat utomlands under långa (eller korta) perioder. Min karriär har tagit mig till New York, London och Hongkong och det jag är allra mest nöjd med är att jag aldrig har tackat nej till en utlandsposition och kämpat hårt för att komma utomlands i de situationer då det inte funnits något erbjudande utan då jag själv bestämt mig för att jag vill flytta och jobba på ett nytt ställe.

Tyvärr känns det som om svenskar ofta tänker efter alldeles för mycket innan de väljer att prova på något nytt. Det känns som om allt ska utvärderas och analyseras in i minsta detalj innan man vågar ta steget och ofta leder detta till att det i slutänden inte händer något alls och så blir man kvar i samma situation där man alltid befunnit sig. Därför gillar jag verkligen kommentaren från Tove Lifvendahl, kommunikationschef på Svenskt Näringsliv, i artikeln. Hon säger:

– Det ökade antalet svenskar som arbetar utomlands är en konsekvens av den ökade rörligheten. Många åker ut och söker jobb på vinst och förlust, det har blivit så avdramatiserat.

Helt rätt tycker jag. Avdramatisera och kör på istället! Det finns liksom ingenting att förlora.

To believe in your own career

När jag flyttade tillbaka till Stockholm för drygt ett år sedan, efter att ha bott och arbetat utomlands i många år, visste jag att det skulle bli tufft. Trots att jag haft en bra karriär i andra länder betydde det inte nödvändigtvis att jag skulle tas emot med öppna armar av svenska byråer. I min bransch är det minst lika viktigt med kontakter som en gedigen utbildning eller ett starkt CV och eftersom jag aldrig hade jobbat på den svenska marknaden tidigare, utan byggt upp hela mitt kontaktnät utomlands, var oddsen emot mig redan från början.

När jag väl hade bestämt mig för att flytta tillbaka till Stockholm och börja jobba på den marknaden la jag därför extra mycket fokus på att visualisera (och ställa in mig på) mitt nya liv som "PR-konsult på en Stockholmsbyrå" för att få igång positiva vibrationer som skulle hjälpa mig att uppnå målet. Efter att jag för några år sedan hade läst en bok om attraktionslagen, och sedan ständigt uppdaterat mig på vad den innebär, visste jag att den funkar för mig och att det är det bästa sättet för mig att nå mina mål och få det jag vill ha.

Attraktionslagen är egentligen oerhört simpel och logisk. Jag skapar min verklighet och mitt liv utifrån mina tankar. I praktiken innebär det att om jag går runt och oroar mig för min karriär, irriterar mig på sådana som lyckas bättre än mig och är bekymrad över hur min karriär ska utveckla sig i framtiden så attraherar jag alla dessa negativa händelser som  jag tänker på. Jag attraherar färre jobbalternativ och utvecklingsmöjligheter, ointresse från arbetsgivare och dessutom negativ energi från människor som inte kan eller vill vara till hjälp. Ja, jag sa ju att den är simpel ;-)

Hur som helst, det är inte alltid lätt att tänka positivt och tro på att man ska lyckas, speciellt om man redan har låtit de negativa tankarna ta över så att man hamnat i ett dåligt utgångsläge. Jag brukar lösa det med att på förhand skapa, eller föreställa mig, en situation som jag vill ha. Alltså, vid den här tidpunkten såg jag först till att bestämma mig för vilken byrå jag skulle jobba på, vart jag skulle bo och hur mina dagar skulle se ut på ett ungefär. Efter det började jag göra konkreta förändringar i mitt liv trots att jag knappt ens påbörjat ansökningsprocessen! Jag bokade flygbiljett till Sverige, kollade upp lägenheten i Stockholm som jag skulle bo i och planerade hur den skulle inredas, jag satt till och med och kollade upp vilket gym som låg närmast kontoret eftersom jag alltid varit medlem på gym som ligger på bekvämt avstånd från jobbet. Jag hade inte ens skickat ut mitt första ansökningsbrev, jag hade inte ens flyttat till Sverige ännu, jag hade ingen lön alls (!) men jag planerade redan för en situation som jag snart skulle befinna mig i. (Observera att jag hela tiden skriver SKULLE inte VILLE. Jag VISSTE att jag snart SKULLE befinna mig där och tvekade inte). Sedan satte jag igång att visualisera mig själv i den situationen. Jag såg mig själv vakna i min nya Stockholmslägenhet, kliva upp och promenera till jobbet. Väl inne på kontoret såg jag mig själv sitta framför datorn och ha möten tillsammans med mina nya kollegor (på den byrån som jag allra helst ville jobba för). Och så fortsatte visualiseringen sådär ett tag. Jag ägnade ca 5 minuter om dagen (blundande i sängen innan jag skulle sova) att visualisera och föreställa mig själv i den nya  situationen. Sedan lät jag de vibrationer och energier jag sände ut jobba åt mig.

Genom att skapa mig – eller i alla fall föreställa mig – den verklighet jag vill ha så drar jag till mig de människor, händelser, chanser och tillfällen som jag behöver för att uppnå målet. Oftast använder jag inte attraktionslagen så drastiskt som jag gjorde vid det här tillfället (då jag faktiskt var ganska desperat och hade jätteont om tid), utan det räcker med att jag styr mina tankar mot att tänka på vad jag vill ha för tillfället, absolut inte på vad jag INTE vill ha för då kommer det istället, och så låter jag situationen komma till mig.

Jag vet att jag egentligen har använt mig av attraktionslagen långt innan jag läste om den. Jag kan se många toppar i min karriär som är helt och hållet direktkopplade till mina tankar, snarare än handlingar. När jag direkt efter min universitetsexamen kammade hem mitt första jobb som PR-assistent på en välkänd byrå i London eller när jag blev erbjuden en position som byråchef efter bara ett år på den medelstora byrån i NY så var det något som jag faktiskt redan hade föreställt mig. Då var det mitt självförtroende som hade lett mig till att tänka i de banorna, men idag vet jag att det inte behövs (det är ju inte alltid ens självförtroende är på topp) utan det räcker att styra tankarna i rätt riktning. När jag väl hamnade på ett första möte på den svenska byrån var jag så inställd på att jobbet redan var mitt (jag hade ju för sjutton redan arbetat där i flera veckors tid, rent mentalt alltså…) att det blev självklart för både dem och mig att jag passade in på byrån och i deras team. Det var även det som VD:n sa till mig efter att jag anställts: ”Du kändes så självklar här på kontoret. Det var som om du alltid jobbat här”. Jag har inte berättat för någon på byrån om det här, inte ens om att det var den enda byrån som jag faktiskt sökte jobb på.

Score

Då man jobbar på PR-byrå förväntas man inte bara sköta om byråns nuvarande kunder utan man bör också dra in nya kunder. Den här eftermiddagen fick en fantastisk start efter ett telefonsamtal från en potentiell kund som jag försökt få in i över tre månader, som slutligen godkände förslaget och offerten vi har haft ute. Vi kommer att börja jobba med dem efter jul och jag känner att det kan bli ett riktigt roligt samarbete. Företaget som verkar inom mode- och livsstilsbranschen, vill ha hjälp med löpande PR-arbete inför en planerad nylansering och förhoppningsvis kommer det att leda till fler uppdrag för samma företag framöver.

Det här året har jag annars haft ganska svårt att dra in kunder, men nu känner jag att det börjar lossna. I början av året hade jag riktig otur. I januari drog jag in en kund under ett stort konto som skulle generera riktigt mycket pengar åt byrån. Men i april visade det sig att de inte var vad de utgjorde sig för att vara och vi tvingades att avbryta samarbetet abrupt efter några månader. Eftersom vi hade gjort en hel del förarbete som vi således inte fick betalt för, innebar det en hel del merkostnader för byrån.

Nu när jag tittar tillbaka på händelsen så tror jag att den påverkade mig alltför mycket och gjorde mig lite tillbakadragen ock alldeles för försiktig gentemot andra potentiella kunder (inte direkt min stil och inte ett bra karaktärsdrag i den här branschen då det bara är ”rakt på” som gäller). Hur som helst, mitt självförtroende är definitivt tillbaka nu och då är det bara att köra på igen. Here we go!

Old fashion colleagues

Det är några saker som jag alltid har med mig på jobbet och som jag helt enkelt inte klara mig utan. Nu inser jag att samtliga är otroligt omoderna och är sådant som många inte ens använder sig av längre, speciellt inte i min bransch där de flesta är uppkopplade dygnet runt och kan i princip klara sig igenom en hel arbetsdag enbart med hjälp av sin iPhone… var de än befinner sig i världen. Jag är precis likadan och därför är det ännu konstigare att dessa tre saker är mina ständiga följeslagare på jobbet:

Jag vet att jag kanske är den absolut sista människan på jorden som fortfarande använder en riktig kalender istället för enbart det digitala alternativet, men jag köpte min Mulberry-kalender för många år sedan som en belöning åt mig själv för att jag gjort ett bra jobb (jag hade lyckats dra in en ny kund åt byrån jag jobbade på då) och jag vill helt enkelt inte släppa taget om den. Nyckelringen köpte jag på Ladurée under en resa till Paris och den rymmer inte bara mina nycklar utan även några USB-minnen och annat smått och gott. Slutligen, mitt armbandsur (Breitling Cockpit Lady) har jag bara på mig på jobbet, aldrig på fritiden, och den påminner mig på något sett om vem jag är snarare än om hur mycket klockan är. Hm, tror kanske att jag förklarar det där sista någon annan gång i ett annat blogginlägg...

Ja, jag använder naturligtvis min Outlook-kalender som jag synkar med mobilen och med min laptop, jag kollar oftast tiden och ställer alarmet på min mobil och kommer in både på kontoret och hemma enbart med hjälp av fyrsiffriga koder. Men jag gillar ändå mina små ”kollegor”, de är en del av mig och de matchar mitt liv som det är just nu.  De är inte mina roligaste, men faktiskt mest pålitliga, kollegor.

My job – what do I do all day?

Eftersom den här bloggen är helt nystartad tänkte att jag att jag skulle berätta lite snabbt vad jag jobbar med. Jag är senior konsult på en PR-byrå i Stockholm där jag ansvarar för byråns B2C-kunder. Vi utför alla möjliga typer av PR-tjänster som strategiplaner, presskontakter och events och det är nog det jag älskar mest med mitt jobb – variationen – då jag själv är en person med många olika sidor och intressen. Jag gillar att jag i ena stunden kan befinna mig i ett konferensrum och göra en pitch framför en ledningsgrupp, i nästa stund försöka få tag på en journalist på mobilen och avsluta dagen med att fila på en presstext.

PR-branschen är väldigt rörlig och som konsult följer du med i samma tempo. Jag har jobbat på både stora och små byråer, varit anställd och frilansat, gått från att vara juniorkonsult till byråchef och jobbat i tre olika världsdelar i de mest fantastiska storstäderna i världen.

PR-branschen är tuff och samtidigt som du hela tiden måste vara på hugget och visa framfötterna, både mot kunder och mot byrån du jobbar på, bör du vara hårdhudad och klara av att få kalla handen gång på gång på gång på gång. För i grund och botten är du faktiskt en säljare; du ska först sälja in dina tjänster till en kund, sedan ska du sälja in kunden tjänster till olika medier, sedan ska du se till att kundens målgrupp faktiskt köper den tjänst som kommuniceras genom medierna och sedan ska du presentera resultatet för den byrå du jobbar på och hoppas att de köper dig och ser dig som en värdefull medarbetare som bidrar till byråns försäljning och därav omsättning och förhoppningsvis vinst. Pust! It’s a tough job but someone’s got to do it ;-)

Jag älskar det i alla fall och planerar att bli kvar ett tag till.