White Cristmas – del 4

Julen 2002 bodde jag i London och var tillsammans med min brittiske pojkvän E sedan två år tillbaka. Tillsammans med hans föräldrar, syster, systers pojkvän, morbror, moster och två kusiner samt en vän till familjen lämnade vi London och begav oss till Skottland, närmare bestämt till The Gleneagles Hotel i Perthshire, välkänd för att anordna traditionella bröllop, jul och nyårsfirande. Där firade jag min först riktigt brittiska jul, med allt vad det innebär, och fick nog smak för att alla jular inte behöver vara desamma. And the rest is history my friends… ;-)

White Cristmas – del 3

Julen 2006 befann jag mig i New York City.  Jag hade precis gjort slut med mitt ex som nu satt i vår gemensamma våning och tjurade. Istället för att åka hem till min familj i Sverige och sitta där och deppa och tänka på vad som ”kunde ha varit” flydde jag istället fältet, checkade in mig och min gaykompis Joe på det då ganska nyöppnade hotellet Soho Grand i en vecka och sedan gav vi oss ut i natten. Dan före dan hamnade vi på Joes stamställe i Soho tillsammans med hans nuvarande date Dave (en välgroomad, ursnygg kille) och hans dåvarande sambo Sam (don’t ask). Där dansade vi oss genom natten och vid stängning träffade vi på ett par från Miami – en dramatisk kille och hans lite äldre boyfriend – som bjöd med oss till sin suite på dekadenta Gramercy Park Hotel.

På Gramercy Park Hotel beställde vi upp en massa saker till deras suite.
Efter tredje beställningen var vi riktigt goda vänner med kyparen.

Efterfesten på Gramercy tog inte slut förrän på juldagsförmiddagen då det var dags att samla ihop oss för julmiddag med Joe och hans vänner. Joes vän Jake, som jobbar på FN, hade dragit ihop ett stort gäng vänner och bekanta för en brakmiddag i hans våning på kvällen. Det blev en oförglömlig middag med fantastiskt vackra män (jag är ju en riktig fag hag), god mat och utsikt över New York skyline från 25:e våningen i Midtown.

En oförglömlig julmiddag i Jakes våning i Midtown

Fyra år tidigare, vid exakt samma tidpunkt, befann jag mig i London på väg till Skottland. Men mer om det imorgon.

White Cristmas – del 1

Julen 2009 firade jag på 32:a våningen i Hongkong tillsammans min dåvarande sambo A och ett stort gäng vänner till oss som var influgna från alla möjliga delar av världen. Många av mina och A:s vänner var under den här tiden typiska DINKs; barnfria, hårt arbetande, karriärsinriktade, ständigt resande osv. Man skulle kunna sammanfatta det med att det var människor som levde efter devisen ”work hard, play hard”.

Vi hade bott i Shanghai i över ett år och det var många som sagt att de ville komma och hälsa på, så när julen började närma sig kom vi på att detta var ett ultimat tillfälle att samlas allihop i Hongkong. Sammanlagt blev vi 14 personer och förutom jag, A och två vänner vi lärt känna i Shanghai kom det vänner från Sverige, Brasilien, Schweiz, USA och Sydafrika. Jag kan inte annat än att beskriva det som en underbar långhelg fylld med kärlek, god mat och dryck, och riktiga brakfester.

Två år tidigare, vid exakt samma tidpunkt, befann jag mig i Vietnam. Men mer om det imorgon.

I’m dreaming of a white Christmas

Under hela min barndom har jag firat traditionella jular med familj och släktingar. Jag har en stor släkt och tillsammans med alla dem; mormödrar, kusiner, farbröder och mostrar, har mina föräldrar alltid varit måna om att samla stora delar av släkten för traditionellt firande varje år. Trots att många i släkten är bosatta utomlands och inte alltid kommer till Sverige över jul så har vi nog aldrig varit färre än 15 personer, men oftast många fler. Under de första åren av mitt liv var vi alltid hos min farmor och farfar på landet där varje familj inkvarterade sig och stannade sedan i minst tre dagar. Under de dagarna rymdes allt från dopp i grytan, julstrumpor, pepparkaksbak, griljering av skinka och allt det där andra. Att kliva in i farmor och farfars hus under den perioden kändes som att kliva rakt in i ett sagoland.

Trots dessa "sagojular" så tvekade jag inte att helt byta riktning efter att jag lämnade barndomen bakom mig. Kanske beror det på att min reslusta fick sig en skjuts under tonåren och att jag sedan inte kunde stoppa mig själv, kanske beror det på att jag i 20-årsåldern gick in i en ny fas i livet som ”young professional” med en likasinnad, nyfiken och partylysten sambo och soulmate. Under det senaste decenniet har mina jular varit allt annat än traditionella och familjeburna, utan istället ganska okonventionella, lite crazy och alldeles, alldeles uuunderbara. Jag har oftast befunnit mig utomlands, i en storstad, där jag tagit in nya seder och traditioner men framför allt improviserat fram ett fantastiskt, okonventionellt julfirande.

Jag kommer att vara bortrest i år igen och kommer nog inte ha så mycket tid att blogga. Jag har istället lagt in ett antal blogginlägg, som kommer att publiceras under helgdagarna, om några ”icke-traditionella" jular jag haft.

Stay tuned!

Dear Santa

Som jag skrev tidigare så är jag väldigt förtjust i ”statement jewellery” som verkligen syns och som lyfter en outfit. Jag tycker att Lara Bohinc gör detta väldigt bra och har sneglat på hennes smycken länge nu. Den här Saturnus-kollektionen är otroligt vacker tycker jag och jag vill framför allt ha halsbandet i mitten. Det skulle passa utmärkt till klänningen som jag planerar att ha på mig på nyår. Håller tummarna och hoppas att tomten är snäll i år (annars köper jag väl det själv i mellandagarna…).

Armband, halsbans och örhängen från Lara Bohinc, ca 5 200 kr, 5 500 kr och 3 000 kr

Dear Santa

Jag har letat länge efter en fin bricka i brunt läder. Jag skulle vilja ha en som man kan lämna framme och ha saker på likväl som att kunna servera med. Jag tycker att dessa två är riktigt fina och stilrena.

Den fyrkantiga är från Smythson´s Brown Mara Collection och den runda, Cantwell, kommer från Ralph Lauren Home. De kostar ca 1 150 kr resp 2000 kr.

PR-boom: SEX, SEX, SEX



Foto: Scanpix

I Resumé idag kan man läsa att Ylva Maria Thompson kört en fuling och bluffat svensk media om att hon blivit rektor för världens första sexskola i Österrike. Vi kunde bland annat läsa om detta både i DN och Metro.

Det visade sig istället att det var Ylva Maria tillsammans med en österrikisk aktionsgrupp och deras presskontakt som gått ihop och diktat upp historien i ett helt annat PR-syfte; att skapa debatt i Österrike och uppmärksamma landets låga barnafödande.

Några svenska profiler, tillsammans med sina PR-konsulter, har kört liknande trick förut. Ni kommer väl ihåg hur Dominika Peczynskis byrå Mafioso för några år sedan gick ut med att deras kund 118 800 skulle lärasina telefonister att tala sensuellt och sexigt. Något som sedan Expressen, Aftonbladet m.fl. uppmärksammade och skrev om utan att tveka.

Nu är jag bara lite orolig för att svensk media tagit illa vid sig av denna bluff. Det är både prestige, seriositet och trovärdighet som är inblandat i ett sådant här uppbåd och det kan hända att det finns en hel del uppretade och förbannade personer (läs journalister och chefredaktörer) som har bestämt sig för att de aldrig mer kommer att ta varken Ylva Maria Thompson, eller för den delen Österrike, på allvar igen. Ingen mer publicitet, någonsin, kanske blir straffet. Eller vad tror ni?

"Sex säljer fortfarande", påpekar i alla fall Ylva Maria till Resumé och vi andra kan väl inte annat än instämma.

Even if I don't smoke

Vart, vart, vart kan jag hitta en sådan här vintage-askkopp från Gucci? Jag har letat överallt i över en månad men kan inte hitta en enda vintageboutique, varken på nätet eller fysisk, som har ett exemplar. För en månad sedan var det en liknande som låg ute på Ebay (men jag lyckades missa budgivningen på grund av jobbet) och sedan har jag även sett att det fanns ett exemplar på det underbara franska auktionshuset Artcurial, men den auktionen hade passerat för länge sedan då jag äntligen upptäckte den. Jag känner att jag måste ha en, den skulle passa perfekt i min nya lägenhet, och vill verkligen ha tips på vart jag kan hitta en.



Photo: Coveteur

Dear Santa

Det bästa jag vet är stora halsband som verkligen syns och som kan förvandla en vanlig, enkel outfit till något uppseendeväckande och samtidigt elegant. Nu har jag spanat in det här vackra halsbandet av ikonen Kenneth Jay Lane som designat smycken för underbart vackra kvinnor som Jacqueline Kennedy Onassis, Elizabeth Taylor, Diana Vreeland och Audrey Hepburn. Vad tycker ni? Är det inte otroligt vackert?

A decadent night

Igår var det äntligen dags för vårt cocktailparty (istället för en av denna månads otaliga glöggfester). Det blev en förtrollande och gick från glammigt chict till total dekadens. Det blev lite House of Elliot-känsla över det hela. Jag rekommenderar verkligen att hyra en hotellsvit om ni planerar att ordna fest, det ger en sorts avslappnad hemmakänsla samtidigt som det känns festligt – en perfekt kombination av två världar.

Festen slutade inte förrän sex på morgonen och idag har jag sovit länge, för länge. Efter det åt jag en lång brunch tillsammans med min finaste vän som varit här och hälsat påett tag. Efter att jag lämnat av henne på flygplatsen åkte jag hem och invigde min nya yogamatta (skönt att få igång kroppen efter alla drinkar och sena timmar) och nu ska jag krypa upp i soffan med en kopp te, några lussebullar och The Notebook på DVD:n. Hoppas du har en mysig kväll!