lördag 3 december 2011

Parties, Fashion & Decadence

Jag har egentligen aldrig ägnat mycket tid åt att titta på TV. Jag har alltid känt att det finns bättre (läs roligare, viktigare) saker att göra med min tid och jag har aldrig riktigt haft ro att sitta ner framför TV:n och ”göra ingenting” i en timme eller längre. För några år sedan när alla började köpa DVD-boxar eller ladda hem (ssshh, inte jag) en massa olika TV-serier hängde jag inte riktigt på trenden, men jag kommer ihåg vilket tjat det var om The Wire, Dexter, SATS osv. Även fast det innebar att man själv kunde bestämma fritt när, var, hur och med vem man ville kolla så tyckte jag fortfarande att det var ett för tidskrävande ”nöje”.

Men nu har jag helt plötsligt fastnat för The House of Eliott. En TV-serie som sändes under tidigt 90-tal och producerades av BBC.

Jag fick DVD-boxen av en marknadschef på BBC som slängde till mig boxen med orden ”you’re going to love it, it’s so you”. PR-byrån jag jobbade på under den perioden hade ett projekt ihop med BBC och jag och marknadschefen hade jobbat intensivt ihop i några veckor. Jag tog emot dem med ett snett leende och lade den sedan i en flyttkartong undanstoppad på vinden och glömde bort den… i flera år. När jag flyttade tillbaka till Stockholm för drygt 1,5 år sedan dök den upp i flytten och för några månader sedan då jag var hemma och sjuk, uttråkad till tusen, satte jag på ett avsnitt i brist på annat att göra. Nu är jag helt fast, det är som en drog!

Nu när jag har fastnat i TV-serien så inser jag precis vad hon menade – jag syftar på min f.d. kollega marknadschefen. Serien handlar om två systrar i 1920-talets London som etablerar ett klädsömnadsföretag som så småningom växer till ett haute couture modehus. De fantastiska kreationerna, festerna och dekadensen blandat med inblicken i två starka affärskvinnors liv är för mig enbart vinnande teman och stoff, och samtidigt som serien blir en verklighetsflykt till en annan tid och en annan värld, så känner jag helt och fullt hur jag kan identifiera mig med och känna sympati för de underbara systrarna. Om de hade existerat idag så hade vi varit bästa vänner. I promise!


1 kommentar: