White Cristmas – del 4

Julen 2002 bodde jag i London och var tillsammans med min brittiske pojkvän E sedan två år tillbaka. Tillsammans med hans föräldrar, syster, systers pojkvän, morbror, moster och två kusiner samt en vän till familjen lämnade vi London och begav oss till Skottland, närmare bestämt till The Gleneagles Hotel i Perthshire, välkänd för att anordna traditionella bröllop, jul och nyårsfirande. Där firade jag min först riktigt brittiska jul, med allt vad det innebär, och fick nog smak för att alla jular inte behöver vara desamma. And the rest is history my friends… ;-)

White Cristmas – del 3

Julen 2006 befann jag mig i New York City.  Jag hade precis gjort slut med mitt ex som nu satt i vår gemensamma våning och tjurade. Istället för att åka hem till min familj i Sverige och sitta där och deppa och tänka på vad som ”kunde ha varit” flydde jag istället fältet, checkade in mig och min gaykompis Joe på det då ganska nyöppnade hotellet Soho Grand i en vecka och sedan gav vi oss ut i natten. Dan före dan hamnade vi på Joes stamställe i Soho tillsammans med hans nuvarande date Dave (en välgroomad, ursnygg kille) och hans dåvarande sambo Sam (don’t ask). Där dansade vi oss genom natten och vid stängning träffade vi på ett par från Miami – en dramatisk kille och hans lite äldre boyfriend – som bjöd med oss till sin suite på dekadenta Gramercy Park Hotel.

På Gramercy Park Hotel beställde vi upp en massa saker till deras suite.
Efter tredje beställningen var vi riktigt goda vänner med kyparen.

Efterfesten på Gramercy tog inte slut förrän på juldagsförmiddagen då det var dags att samla ihop oss för julmiddag med Joe och hans vänner. Joes vän Jake, som jobbar på FN, hade dragit ihop ett stort gäng vänner och bekanta för en brakmiddag i hans våning på kvällen. Det blev en oförglömlig middag med fantastiskt vackra män (jag är ju en riktig fag hag), god mat och utsikt över New York skyline från 25:e våningen i Midtown.

En oförglömlig julmiddag i Jakes våning i Midtown

Fyra år tidigare, vid exakt samma tidpunkt, befann jag mig i London på väg till Skottland. Men mer om det imorgon.

White Cristmas – del 1

Julen 2009 firade jag på 32:a våningen i Hongkong tillsammans min dåvarande sambo A och ett stort gäng vänner till oss som var influgna från alla möjliga delar av världen. Många av mina och A:s vänner var under den här tiden typiska DINKs; barnfria, hårt arbetande, karriärsinriktade, ständigt resande osv. Man skulle kunna sammanfatta det med att det var människor som levde efter devisen ”work hard, play hard”.

Vi hade bott i Shanghai i över ett år och det var många som sagt att de ville komma och hälsa på, så när julen började närma sig kom vi på att detta var ett ultimat tillfälle att samlas allihop i Hongkong. Sammanlagt blev vi 14 personer och förutom jag, A och två vänner vi lärt känna i Shanghai kom det vänner från Sverige, Brasilien, Schweiz, USA och Sydafrika. Jag kan inte annat än att beskriva det som en underbar långhelg fylld med kärlek, god mat och dryck, och riktiga brakfester.

Två år tidigare, vid exakt samma tidpunkt, befann jag mig i Vietnam. Men mer om det imorgon.

I’m dreaming of a white Christmas

Under hela min barndom har jag firat traditionella jular med familj och släktingar. Jag har en stor släkt och tillsammans med alla dem; mormödrar, kusiner, farbröder och mostrar, har mina föräldrar alltid varit måna om att samla stora delar av släkten för traditionellt firande varje år. Trots att många i släkten är bosatta utomlands och inte alltid kommer till Sverige över jul så har vi nog aldrig varit färre än 15 personer, men oftast många fler. Under de första åren av mitt liv var vi alltid hos min farmor och farfar på landet där varje familj inkvarterade sig och stannade sedan i minst tre dagar. Under de dagarna rymdes allt från dopp i grytan, julstrumpor, pepparkaksbak, griljering av skinka och allt det där andra. Att kliva in i farmor och farfars hus under den perioden kändes som att kliva rakt in i ett sagoland.

Trots dessa "sagojular" så tvekade jag inte att helt byta riktning efter att jag lämnade barndomen bakom mig. Kanske beror det på att min reslusta fick sig en skjuts under tonåren och att jag sedan inte kunde stoppa mig själv, kanske beror det på att jag i 20-årsåldern gick in i en ny fas i livet som ”young professional” med en likasinnad, nyfiken och partylysten sambo och soulmate. Under det senaste decenniet har mina jular varit allt annat än traditionella och familjeburna, utan istället ganska okonventionella, lite crazy och alldeles, alldeles uuunderbara. Jag har oftast befunnit mig utomlands, i en storstad, där jag tagit in nya seder och traditioner men framför allt improviserat fram ett fantastiskt, okonventionellt julfirande.

Jag kommer att vara bortrest i år igen och kommer nog inte ha så mycket tid att blogga. Jag har istället lagt in ett antal blogginlägg, som kommer att publiceras under helgdagarna, om några ”icke-traditionella" jular jag haft.

Stay tuned!

Dear Santa

Som jag skrev tidigare så är jag väldigt förtjust i ”statement jewellery” som verkligen syns och som lyfter en outfit. Jag tycker att Lara Bohinc gör detta väldigt bra och har sneglat på hennes smycken länge nu. Den här Saturnus-kollektionen är otroligt vacker tycker jag och jag vill framför allt ha halsbandet i mitten. Det skulle passa utmärkt till klänningen som jag planerar att ha på mig på nyår. Håller tummarna och hoppas att tomten är snäll i år (annars köper jag väl det själv i mellandagarna…).

Armband, halsbans och örhängen från Lara Bohinc, ca 5 200 kr, 5 500 kr och 3 000 kr

Dear Santa

Jag har letat länge efter en fin bricka i brunt läder. Jag skulle vilja ha en som man kan lämna framme och ha saker på likväl som att kunna servera med. Jag tycker att dessa två är riktigt fina och stilrena.

Den fyrkantiga är från Smythson´s Brown Mara Collection och den runda, Cantwell, kommer från Ralph Lauren Home. De kostar ca 1 150 kr resp 2000 kr.

PR-boom: SEX, SEX, SEX



Foto: Scanpix

I Resumé idag kan man läsa att Ylva Maria Thompson kört en fuling och bluffat svensk media om att hon blivit rektor för världens första sexskola i Österrike. Vi kunde bland annat läsa om detta både i DN och Metro.

Det visade sig istället att det var Ylva Maria tillsammans med en österrikisk aktionsgrupp och deras presskontakt som gått ihop och diktat upp historien i ett helt annat PR-syfte; att skapa debatt i Österrike och uppmärksamma landets låga barnafödande.

Några svenska profiler, tillsammans med sina PR-konsulter, har kört liknande trick förut. Ni kommer väl ihåg hur Dominika Peczynskis byrå Mafioso för några år sedan gick ut med att deras kund 118 800 skulle lärasina telefonister att tala sensuellt och sexigt. Något som sedan Expressen, Aftonbladet m.fl. uppmärksammade och skrev om utan att tveka.

Nu är jag bara lite orolig för att svensk media tagit illa vid sig av denna bluff. Det är både prestige, seriositet och trovärdighet som är inblandat i ett sådant här uppbåd och det kan hända att det finns en hel del uppretade och förbannade personer (läs journalister och chefredaktörer) som har bestämt sig för att de aldrig mer kommer att ta varken Ylva Maria Thompson, eller för den delen Österrike, på allvar igen. Ingen mer publicitet, någonsin, kanske blir straffet. Eller vad tror ni?

"Sex säljer fortfarande", påpekar i alla fall Ylva Maria till Resumé och vi andra kan väl inte annat än instämma.

Even if I don't smoke

Vart, vart, vart kan jag hitta en sådan här vintage-askkopp från Gucci? Jag har letat överallt i över en månad men kan inte hitta en enda vintageboutique, varken på nätet eller fysisk, som har ett exemplar. För en månad sedan var det en liknande som låg ute på Ebay (men jag lyckades missa budgivningen på grund av jobbet) och sedan har jag även sett att det fanns ett exemplar på det underbara franska auktionshuset Artcurial, men den auktionen hade passerat för länge sedan då jag äntligen upptäckte den. Jag känner att jag måste ha en, den skulle passa perfekt i min nya lägenhet, och vill verkligen ha tips på vart jag kan hitta en.



Photo: Coveteur

Dear Santa

Det bästa jag vet är stora halsband som verkligen syns och som kan förvandla en vanlig, enkel outfit till något uppseendeväckande och samtidigt elegant. Nu har jag spanat in det här vackra halsbandet av ikonen Kenneth Jay Lane som designat smycken för underbart vackra kvinnor som Jacqueline Kennedy Onassis, Elizabeth Taylor, Diana Vreeland och Audrey Hepburn. Vad tycker ni? Är det inte otroligt vackert?

A decadent night

Igår var det äntligen dags för vårt cocktailparty (istället för en av denna månads otaliga glöggfester). Det blev en förtrollande och gick från glammigt chict till total dekadens. Det blev lite House of Elliot-känsla över det hela. Jag rekommenderar verkligen att hyra en hotellsvit om ni planerar att ordna fest, det ger en sorts avslappnad hemmakänsla samtidigt som det känns festligt – en perfekt kombination av två världar.

Festen slutade inte förrän sex på morgonen och idag har jag sovit länge, för länge. Efter det åt jag en lång brunch tillsammans med min finaste vän som varit här och hälsat påett tag. Efter att jag lämnat av henne på flygplatsen åkte jag hem och invigde min nya yogamatta (skönt att få igång kroppen efter alla drinkar och sena timmar) och nu ska jag krypa upp i soffan med en kopp te, några lussebullar och The Notebook på DVD:n. Hoppas du har en mysig kväll!

... and the sofa table

Igår pratade jag om att jag hade hittat den perfekta soffan till min nya lägenhet. Nu har jag även hittat det rätta soffbordet. Det här heter Planet Table och är designat av ytterligare en av mina favoritdesigners, Gino Carollo för Bonaldo. Jag älskar den vackra, runda formen.

The Perfect Sofa

Jag håller som sagt på att planera inredningen till min nya lägenhet som jag berättade om tidigare. Egentligen har jag flera stilar och gillar både en traditionell, elegant stil med en enkel färgskala (beige, brunt, grått) som man kan beskriva som lite hotellaktig eller lite Parisian Chic, samtidigt tycker jag mycket om den mer mörka amerikanska penthouse-stilen med svarta eller mörkbruna möbler, liknande Ralph Laurens Home collection, One Fifth (Höst/Vinter 2011).  

Jag tror trots allt att det är viktigt att fokusera på en typ av stil och jag har, när jag inrett mina tidigare lägenheter och investerat i möbler, valt en väldigt modern ”contemporary” stil i svart och vitt med en och annan uppseendeväckande färgsplash här och där. En av mina absoluta favoritdesigners när det gäller inredning är Philippe Starck och man kan säga att den stil jag valt att följa är mycket inspirerad av honom och hans design.

Just nu tittar jag på soffor, och även om alla pratar om den fantastiskt vackra Howard-soffan så passar den naturligt inte in i den stil jag valt (den är nog mer år Parisian Chic/hotell-hållet). Istället har jag fastnat för tre modeller varav en har blivit en favorit. 







Philippe Starck är som sagt min stora ”idol”. Denna är från hans Privé collection för Cassina.



En annan favorit jag har är den multifunktionella soffan Mies L.3, designad av Carlo Folcolini som en hyllning till Mies van der Rohe



Den soffa som jag har bestämt mig för att investera i är denna, Splitback från Innovation, designad av Per Weiss.

Good morning

Det är fredag och dagen kunde inte börja mycket bättre än så här. Vaknade utvilad innan väckarklockan ringde, hade tid att ligga kvar och titta på den vackra utsikten från sovrumsfönstret, hade ro att läsa både Svd och DI över frukosten och njöt samtidigt av doften av nybryggt kaffe. Idag blir det yoga, strategimöte, bordsbokning på den här favoriten, after work med gamla och nya vänner och sedan väntar förhoppningsvis en spännande kväll. Hoppas ni får en underbar dag!  

Fashion according to Sofia

Journalisten Sofia Hedström har utan tvekan en av Sveriges absolut främsta modebloggar enligt mig. Jag tar alltid del av ny intressant information från modevärlden då jag besöker hennes blogg och hennes sätt att analysera, kommentera, kritisera och informera känns både nyskapande och modigt. Jag gillar att hon gör det enkelt, med korta, snäva texter, men med mycket tanke och känsla bakom. Just nu förundras jag över uttalandet från H&M:s pressavdelning, höjer ögonbrynen åt det kontroversiella förbudet av pälsförsäljning i West Hollywood samtidigt som jag har fastnat helt och hållet för imogene + willie, både själva produkten och storyn bakom, trots att jag nästan inte har några jeans alls i min egen garderob. Detta säger väl ändå något om Sofia Hedström och Svd:s modeblogg?

Framgångsrika kvinnor som är jätteduktiga på det de gör är något som alltid gör mig glad, ibland till och med jätteglad.

A new beginning

För ett tag sedan köpte jag en ny lägenhet, samtidigt som jag sålde min förra. Jag ska senast vara ute ur min gamla lägenhet den 1 januari, vilket är samma datum som jag har tillträde till den nya. Men min nyinköpta lägenhet ska renoveras och byggas om grundligt, flera väggar ska rivas och den ska få en helt ny planlösning, samtidigt som nya golv och ett nytt kök ska in. Eftersom renoveringen och ombyggnaden blir så omfattande är det beräknat att det kommer att ta hela 3-4 månader innan allt är klart och alla detaljer finns på plats. Därför kommer jag att bo lite tillfälligt i en annan lägenhet under de kommande månaderna, men fortfarande i samma område i centrala Stockholm där jag bor nu tack och lov. Under tiden tänker jag planera inredning och inköp inför den kommande lägenheten. Det kommer nog därför att bli mycket prat om inredning – ett av mina absolut största intressen – här på bloggen.

Dear Santa

Det här smyckeskrinet från Smythson är så otroligt stilrent. Den är ganska stor (31,5x22x21) med olika boxar och utrymmen för halsbans, armband, örhängen och ringar. Som jag nämnt tidigare är jag verkligen svag för brunt läder.

Den här här till Smythson's Brown Mara Collection och kostar ca 23 900 kr. En hel del pengar, men jag tror att det är en typisk "investment piece" som man har kvar för alltid.

An international career

DN skriver här om att det nu är rekordmånga svenskar som gör utlandskarriär. Drygt en halv miljon svenskar är idag bosatta utomlands permanent, en siffra som ökat med 35% sedan 2003. Av egen erfarenhet kan jag säga att det är en ovärderlig erfarenhet att ha bott och arbetat utomlands under långa (eller korta) perioder. Min karriär har tagit mig till New York, London och Hongkong och det jag är allra mest nöjd med är att jag aldrig har tackat nej till en utlandsposition och kämpat hårt för att komma utomlands i de situationer då det inte funnits något erbjudande utan då jag själv bestämt mig för att jag vill flytta och jobba på ett nytt ställe.

Tyvärr känns det som om svenskar ofta tänker efter alldeles för mycket innan de väljer att prova på något nytt. Det känns som om allt ska utvärderas och analyseras in i minsta detalj innan man vågar ta steget och ofta leder detta till att det i slutänden inte händer något alls och så blir man kvar i samma situation där man alltid befunnit sig. Därför gillar jag verkligen kommentaren från Tove Lifvendahl, kommunikationschef på Svenskt Näringsliv, i artikeln. Hon säger:

– Det ökade antalet svenskar som arbetar utomlands är en konsekvens av den ökade rörligheten. Många åker ut och söker jobb på vinst och förlust, det har blivit så avdramatiserat.

Helt rätt tycker jag. Avdramatisera och kör på istället! Det finns liksom ingenting att förlora.

Den perfekta mannen - del 2

(Foto: The Sartorialist)

Visste ni att den perfekta mannen faktiskt existerar i verkligheten. Han är lite "rough around the edges" och kombinerar den stilrena kostymen med sin lite ostyrsliga personlighet. En perfekt kombination av unik insida och polerad yta. Fortsättning följer…

Bäst idag

• Har äntligen skrivit klart listan med mina mål för 2012, något som jag gör varje år. Det känns nu riktigt bra att ha nya fantastiska saker att se fram emot under nästa år.
• Fixade håret hos min frisör på lunchen och nu känns hela livet så otroligt mycket bättre. Att vara "easy to please" är inte alltid en dålig sak. Eller hur?
• Fick en massa foton skickade till mig på mina syskonbarn och är fortfarande varm i hjärtat.
• Känner mig trött redan klockan elva på kvällen för första gången på mycket länge. Nu ska jag sova sött och vakna upp pigg och utvilad imorgon, så där som alla normala människor gör.

Sweet dreams!

C 

To believe in your own career

När jag flyttade tillbaka till Stockholm för drygt ett år sedan, efter att ha bott och arbetat utomlands i många år, visste jag att det skulle bli tufft. Trots att jag haft en bra karriär i andra länder betydde det inte nödvändigtvis att jag skulle tas emot med öppna armar av svenska byråer. I min bransch är det minst lika viktigt med kontakter som en gedigen utbildning eller ett starkt CV och eftersom jag aldrig hade jobbat på den svenska marknaden tidigare, utan byggt upp hela mitt kontaktnät utomlands, var oddsen emot mig redan från början.

När jag väl hade bestämt mig för att flytta tillbaka till Stockholm och börja jobba på den marknaden la jag därför extra mycket fokus på att visualisera (och ställa in mig på) mitt nya liv som "PR-konsult på en Stockholmsbyrå" för att få igång positiva vibrationer som skulle hjälpa mig att uppnå målet. Efter att jag för några år sedan hade läst en bok om attraktionslagen, och sedan ständigt uppdaterat mig på vad den innebär, visste jag att den funkar för mig och att det är det bästa sättet för mig att nå mina mål och få det jag vill ha.

Attraktionslagen är egentligen oerhört simpel och logisk. Jag skapar min verklighet och mitt liv utifrån mina tankar. I praktiken innebär det att om jag går runt och oroar mig för min karriär, irriterar mig på sådana som lyckas bättre än mig och är bekymrad över hur min karriär ska utveckla sig i framtiden så attraherar jag alla dessa negativa händelser som  jag tänker på. Jag attraherar färre jobbalternativ och utvecklingsmöjligheter, ointresse från arbetsgivare och dessutom negativ energi från människor som inte kan eller vill vara till hjälp. Ja, jag sa ju att den är simpel ;-)

Hur som helst, det är inte alltid lätt att tänka positivt och tro på att man ska lyckas, speciellt om man redan har låtit de negativa tankarna ta över så att man hamnat i ett dåligt utgångsläge. Jag brukar lösa det med att på förhand skapa, eller föreställa mig, en situation som jag vill ha. Alltså, vid den här tidpunkten såg jag först till att bestämma mig för vilken byrå jag skulle jobba på, vart jag skulle bo och hur mina dagar skulle se ut på ett ungefär. Efter det började jag göra konkreta förändringar i mitt liv trots att jag knappt ens påbörjat ansökningsprocessen! Jag bokade flygbiljett till Sverige, kollade upp lägenheten i Stockholm som jag skulle bo i och planerade hur den skulle inredas, jag satt till och med och kollade upp vilket gym som låg närmast kontoret eftersom jag alltid varit medlem på gym som ligger på bekvämt avstånd från jobbet. Jag hade inte ens skickat ut mitt första ansökningsbrev, jag hade inte ens flyttat till Sverige ännu, jag hade ingen lön alls (!) men jag planerade redan för en situation som jag snart skulle befinna mig i. (Observera att jag hela tiden skriver SKULLE inte VILLE. Jag VISSTE att jag snart SKULLE befinna mig där och tvekade inte). Sedan satte jag igång att visualisera mig själv i den situationen. Jag såg mig själv vakna i min nya Stockholmslägenhet, kliva upp och promenera till jobbet. Väl inne på kontoret såg jag mig själv sitta framför datorn och ha möten tillsammans med mina nya kollegor (på den byrån som jag allra helst ville jobba för). Och så fortsatte visualiseringen sådär ett tag. Jag ägnade ca 5 minuter om dagen (blundande i sängen innan jag skulle sova) att visualisera och föreställa mig själv i den nya  situationen. Sedan lät jag de vibrationer och energier jag sände ut jobba åt mig.

Genom att skapa mig – eller i alla fall föreställa mig – den verklighet jag vill ha så drar jag till mig de människor, händelser, chanser och tillfällen som jag behöver för att uppnå målet. Oftast använder jag inte attraktionslagen så drastiskt som jag gjorde vid det här tillfället (då jag faktiskt var ganska desperat och hade jätteont om tid), utan det räcker med att jag styr mina tankar mot att tänka på vad jag vill ha för tillfället, absolut inte på vad jag INTE vill ha för då kommer det istället, och så låter jag situationen komma till mig.

Jag vet att jag egentligen har använt mig av attraktionslagen långt innan jag läste om den. Jag kan se många toppar i min karriär som är helt och hållet direktkopplade till mina tankar, snarare än handlingar. När jag direkt efter min universitetsexamen kammade hem mitt första jobb som PR-assistent på en välkänd byrå i London eller när jag blev erbjuden en position som byråchef efter bara ett år på den medelstora byrån i NY så var det något som jag faktiskt redan hade föreställt mig. Då var det mitt självförtroende som hade lett mig till att tänka i de banorna, men idag vet jag att det inte behövs (det är ju inte alltid ens självförtroende är på topp) utan det räcker att styra tankarna i rätt riktning. När jag väl hamnade på ett första möte på den svenska byrån var jag så inställd på att jobbet redan var mitt (jag hade ju för sjutton redan arbetat där i flera veckors tid, rent mentalt alltså…) att det blev självklart för både dem och mig att jag passade in på byrån och i deras team. Det var även det som VD:n sa till mig efter att jag anställts: ”Du kändes så självklar här på kontoret. Det var som om du alltid jobbat här”. Jag har inte berättat för någon på byrån om det här, inte ens om att det var den enda byrån som jag faktiskt sökte jobb på.

Bäst idag

• Avtal med ny kund signerat och klart. Nöjd med mig själv att jag har lyckats dragit in ytterligare ett kundkonto innan årets slut.
• Har äntligen köpt och börjat läsa Carolina Neuraths bok Den stora bankhärvan om HQ-kraschen. Känns som att läsa en mycket välskriven och genomarbetad deckare (vet inte om ett sådant fenomen existerar i verkligheten, men ville bara ge er en rent teoretisk förklaring). Jag har följ Carolina Neurath på Svd:s ekonomisidor länge nu och tycker att hon är en fantastiskt duktig journalist. Den här boken visar att hon även är orädd och har hög integritet. Hon är bara i början av sin karriär och jag känner att den inte kan gå annat än uppåt.
• Fantastisk god middag på Escalier (anka och Amarone) med en kär vän som är och hälsar på. Hon gav maten betyget "wonderful" och servicen beskrev hon som "a bit inconsistent", men överlag hade vi en härlig kväll. På fredag flyger hon tillbaka till L.A. och innan dess måste jag ha hunnit visa henne Stockholm (med fokus på mat, konst, design och shopping). Bra tips mottages tacksamt.
• Kan inte låta bli att le inombords åt att det fortfarande inte är speciellt kallt ute trots att vi har passerat andra advent.

Cocktails & kunder

2:a advent ägnades åt shopping i PUB gallerian (soffkuddar från Kamelo, fler handdukar från Lexington och några doftljus) och sedan adventsfika hemma hos vänner. På kvällen lagade jag middag och så planerade vi det sista inför vår julcocktail. Vi provade bland annat ett antal olika cocktails med "julkänsla" vad nu det innebär? Många med smak av kaffe, kanel och saffran.

Idag har jag suttit hela förmiddagen på kontoret hos en ny kund. Nu är avtalet signerat och klart och vi kommer att börja jobba med dem efter nyår. Det kommer framför allt att handla om att annordna ett stort antal events under nästa år samt att lägga upp en strategi för sociala medier. Det är lustigt det där med sociala medier; inom marknadsföringsbranschen (läs PR, reklam, media, varumärkesutveckling) har konceptet "sociala medier" blivit något av ett skällsord och personer som utger sig för att vara "specialiserade" eller "experter" inom ämnet blir utskrattade och/eller utskällda av resten av branschen, men ändå fortsätter alla i branschen att jobba stenhårt och fokuserat mot sociala medier. Varför är det på det viset?

Eat my heart out

Nu när det börjar närma sig jul har jag börjat kolla lite extra efter en typiskt traditionell porslinsservis som man framför allt kan använda vid långhelger som jul, påsk och liknande. Jag är som ni kanske redan vet fascinerad och fixerad av design i alla former, både när det gäller mode, inredning, detaljer och prylar. De porslinsserviser jag redan har är väldigt moderna och passar bättre till hemmamiddagar med vänner som exempelvis den här fyrkantiga serien Nero från Arabia, designad av Pekka Harni, som jag verkligen gillar. När jag använder den brukar jag ofta duka med glasserien Essence från Iittala (jag vet att väldigt många har den serien, men jag kan inte låta bli att gilla den ändå). De ganska raka och kantiga glasen passar perfekt till Nero-tallrikarna och om man sedan”mjukar upp” dukningen med vita eller svarta linneservetter blir det ofta en oslagbar kombination. Detta är den servis jag använder mest. Sedan har jag även en annan, Sterling från Wedgewood, som är enkel, helvit med silverkant.

Jag har faktiskt haft en typiskt traditionell servis tidigare, Fjäril från Rörstrand, som jag ärvde av min farmor och farfar. Men den sålde jag på ett auktionshus i Stockholm i samband med en utlandsflytt. Jag vet att det kanske låter lite okänsligt för vissa, men jag har aldrig tyckt att man ska binda sig för mycket vid saker och produkter. På grund av att jag inte helt och hållet hade fäst mig vid servisen och mönstret (fin, men inte fantastisk) och att hälften av porslinet skulle riskeras att skadas och gå sönder om jag skulle ha fraktat det över halva jordklotet, tog jag beslutet att sälja den vilket jag inte ångrar.

Jag tror att anledningen till att jag inte har köpt någon ny, liknande traditionell servis kan nog vara att jag inte alltid varit så intresserad av att fira på ett ”traditionellt sätt” på typiska högtidsdagar som jul, påsk och midsommar (något som jag planerar att skriva om längre fram, när jag får tid). Men nu när jag återvänt till hemlandet och till Stockholm, efter att ha flyttat omkring i olika delar av världen i drygt 15 år, har jag fokus på andra saker och det känns återigen viktigt med lite tradition. Det är kanske därför jag har kollat in och fastnat för den här underbart vackra servisen Anthemion Blue från Wedgewood. Jag tycker att den fungerar lika bra i sin helhet med tallrikarna, serveringsskålarna och faten, som om man bara skulle använda tekannan och kopparna då man bjuder på kaffe. Dessutom gillar jag verkligen Wedgewood och har varit väldigt nöjd med min Sterling-servis från samma märke. Vad tror ni? Passar den?

Parties, Fashion & Decadence

Jag har egentligen aldrig ägnat mycket tid åt att titta på TV. Jag har alltid känt att det finns bättre (läs roligare, viktigare) saker att göra med min tid och jag har aldrig riktigt haft ro att sitta ner framför TV:n och ”göra ingenting” i en timme eller längre. För några år sedan när alla började köpa DVD-boxar eller ladda hem (ssshh, inte jag) en massa olika TV-serier hängde jag inte riktigt på trenden, men jag kommer ihåg vilket tjat det var om The Wire, Dexter, SATS osv. Även fast det innebar att man själv kunde bestämma fritt när, var, hur och med vem man ville kolla så tyckte jag fortfarande att det var ett för tidskrävande ”nöje”.

Men nu har jag helt plötsligt fastnat för The House of Eliott. En TV-serie som sändes under tidigt 90-tal och producerades av BBC.

Jag fick DVD-boxen av en marknadschef på BBC som slängde till mig boxen med orden ”you’re going to love it, it’s so you”. PR-byrån jag jobbade på under den perioden hade ett projekt ihop med BBC och jag och marknadschefen hade jobbat intensivt ihop i några veckor. Jag tog emot dem med ett snett leende och lade den sedan i en flyttkartong undanstoppad på vinden och glömde bort den… i flera år. När jag flyttade tillbaka till Stockholm för drygt 1,5 år sedan dök den upp i flytten och för några månader sedan då jag var hemma och sjuk, uttråkad till tusen, satte jag på ett avsnitt i brist på annat att göra. Nu är jag helt fast, det är som en drog!

Nu när jag har fastnat i TV-serien så inser jag precis vad hon menade – jag syftar på min f.d. kollega marknadschefen. Serien handlar om två systrar i 1920-talets London som etablerar ett klädsömnadsföretag som så småningom växer till ett haute couture modehus. De fantastiska kreationerna, festerna och dekadensen blandat med inblicken i två starka affärskvinnors liv är för mig enbart vinnande teman och stoff, och samtidigt som serien blir en verklighetsflykt till en annan tid och en annan värld, så känner jag helt och fullt hur jag kan identifiera mig med och känna sympati för de underbara systrarna. Om de hade existerat idag så hade vi varit bästa vänner. I promise!

PR-boom: Fighting men, elegant design and another one of those collaborations

Eleganta, stilrena armbandsur från Daniel Wellington. Bild skamlöst lånad av Stureplan.se

• Helt plötsligt befann sig stans alla kvinnliga bloggare på ett av världens största kampsportsevenemang; K-1 Rumble of the Kings. Jag undrar nu, är det tillåtet att använda stilettklackar i en fight?
• Jultomten kom tidigt i år, i form av Daniel Wellington. Eleganta, stilrena klockor med utbytbara armband delades ut till alla snälla bloggare. De kostar 998 kr i butik, men om ni är läsare till en av dessa bloggare får ni 15% rabatt om ni uppger bloggarens namn vid köpet. Själv väntar jag fortfarande på mitt gratis-ex.
• Det sista plagget av Versace for H&M hade knappt hunnit slitits av galgen förrän modebloggarna skrek rakt ut igen. ”Marni + H&M, Marni + H&M, Marni + H&M, Marni + H&M” ekade de unisont från London till Ibiza och det var som alltid i bloggvärlden svårt att avgöra vem som faktiskt var först. Att döma av den cirkulerande bilden på den nya kollektionen, som skamlöst publicerades utan källhänvisning på blogg efter blogg, så var det faktiskt en svenska som startade ”trenden” den här gången. Allt med en vackert leende Margareta van den Bosch i bakgrunden. Som Petter sa: "Pengar rullar in som det ska, det går bra nu."

Dear Santa

Den här reseplånboken och passfodralet från Smythson har jag önskat mig i julklapp. Jag älskar att resa och reser en hel del varje år. Visst är det smart med olika fack för "TICKETS", "CURRENCY", "BOARDING PASS" m.m.? Jag har spanat på de här i flera år, men aldrig slagit till. Jag tycker att brunt läder är så otroligt fint och stilrent.

Båda kommer från Smythson's Brown Mara Collection och kostar ca 3 000 kr resp 1 000 kr.

Celebrating the new month

1:a december är äntligen här vilket innebär slutspurt på jobbet och en massa festligheter. Ikväll firar vi ankomsten av den här månaden med middag och bubbel på Escalier.

What is PR?

Världen går framåt och så gör även PR-branschen (tro det eller ej). Just nu pågår diskussioner om hur man ska (om)definiera Public Relations och vad det egentligen betyder i modern tid. En förlegad beskrivning av Public Relations är att "PR hjälper ett företag eller organisation och dess [kunder] att anpassa sig ömsesidigt till varandra". Det var då. Numera anser jag personligen att denna välkända jämförelse stämmer bättre in: "Reklam är vad du säger om dig själv. PR är vad du får andra att säga om dig."

I en av mina favorittidningar Forbes, reflekterar Denise Suttman, mer över denna definition. Rekommenderad läsning!

Den perfekta mannen - del 1



(Foto: Guerrisms)

Visste ni att den perfekta mannen faktiskt existerar i verkligheten. Han är stilmedveten, har ett otroligt sinne för detaljer och är ytterst visuellt tilltalande. Fortsättning följer…

Bäst idag

• Ledde ett tretimmarspass medieträning (första passet av fem) med representanterna för ett av byråns nya kundföretag. Det blev en jättebra start samtidigt som vi hade hur kul som helst – nu kör vi!
• Allt bokat, planerat och klart för vår resa till Schweiz över jul. Det kommer att bli magiskt!
• Läser boken ”Hundra år av ensamhet” och kommer till nya insikter. En mycket trevlig upplevelse.
• Fick slutligen en lucka i mitt pressade schema (det är mycket nu innan jul) och lyckades boka in en session med min coach som jag har fått genom jobbet som en löneförmån. Med hjälp av henne tar jag mig framåt och uppåt.
• Fick en glad nyhet från en vän om en efterlängtad graviditet. Gläds så otroligt mycket med dem ♥
• Har insett att PowerPoint kan användas till allt – precis ALLT! Revolution!

My love for Hermès

Jag har samlat på Hermèssjalar i snart tio år och köper både nya och vintage. De senare hittar jag framför allt på auktioner, i vintageboutiquer utomlands och på nätet. När jag köper en vintage Hermèssjal ser jag alltid till att originalasken följer med, annars är jag inte intresserad, och jag tittar bara efter sjalar i storlek 90x90 vilket jag tycker är den mest användbara storleken. En annan sak jag är noga med om jag köper sjalen över nätet är att den inte får ha några tråddragningar eller bruksslitage, vilket alltid brukar anges i beskrivningen, då är den inte heller intressant.

Jag brukar ofta leta efter sjalar med mönster som Hermès har slutat tillverka då jag tycker att de är mest intressanta. Samtidigt anses dessa naturligtvis som mest åtråvärda och är väldigt eftertraktade på marknaden. En av mina absoluta favoriter i min samling är min Mors et Gourmettes där jag framför allt fastnade för den vackra färgkombinationen blått och guld. Originalet är från 1961 (som sedan utfärdades vid ytterligare två tillfällen, 1980 och 2008) och mönstret är designat av Henri d'Origny.

Score

Då man jobbar på PR-byrå förväntas man inte bara sköta om byråns nuvarande kunder utan man bör också dra in nya kunder. Den här eftermiddagen fick en fantastisk start efter ett telefonsamtal från en potentiell kund som jag försökt få in i över tre månader, som slutligen godkände förslaget och offerten vi har haft ute. Vi kommer att börja jobba med dem efter jul och jag känner att det kan bli ett riktigt roligt samarbete. Företaget som verkar inom mode- och livsstilsbranschen, vill ha hjälp med löpande PR-arbete inför en planerad nylansering och förhoppningsvis kommer det att leda till fler uppdrag för samma företag framöver.

Det här året har jag annars haft ganska svårt att dra in kunder, men nu känner jag att det börjar lossna. I början av året hade jag riktig otur. I januari drog jag in en kund under ett stort konto som skulle generera riktigt mycket pengar åt byrån. Men i april visade det sig att de inte var vad de utgjorde sig för att vara och vi tvingades att avbryta samarbetet abrupt efter några månader. Eftersom vi hade gjort en hel del förarbete som vi således inte fick betalt för, innebar det en hel del merkostnader för byrån.

Nu när jag tittar tillbaka på händelsen så tror jag att den påverkade mig alltför mycket och gjorde mig lite tillbakadragen ock alldeles för försiktig gentemot andra potentiella kunder (inte direkt min stil och inte ett bra karaktärsdrag i den här branschen då det bara är ”rakt på” som gäller). Hur som helst, mitt självförtroende är definitivt tillbaka nu och då är det bara att köra på igen. Here we go!

December plans

Jag har precis kommit hem igen. Efter brunchen gick vi vidare hem till en vän som höll en liten förstaadventsfest. Den här helgen har jag mest planerat. Det kändes skönt med en relativt lugn helg och eftersom jag hade en hel del jobb att göra så passade det bra. Det är snart december och det kommer att hända en hel del innan det nya året är här. Vi reser bort över jul och har äntligen bokat flygbiljetter och förnyat passen.

Men innan dess ska jag och två vänner ha ett cocktailparty (istället för glögg som alla har så här års). Inbjudningarna gick ut för ett tag sedan och idag på brunchen planerade vi det sista med catering och dekorationer.

Sedan kommer även en vän från Los Angeles hit och hälsar på. Hon har aldrig tidigare varit i Sverige och har bett om att få uppleva en kombination av shopping och kultur, så jag har lagt upp ett gediget program som vi ska hinna med på sex dagar.

2011 har hittills varit ett fantastiskt händelserikt år. Inväntar nu 2012 med spänning.

With a touch of honey

Igår ägnade jag större delen av dagen åt jobb. Vi håller på att förbereda ett stort event för en kund och det är mycket som ska klaffa. Men med hjälp av en underbart god chèvresallad med extra allt; rödbetor, honung, valnötter, päron, så löser sig det mesta.

Nu blir det brunch tillsammans med tre fantastiska personligheter.

Combining business & pleasure

Har nyss slutat jobbet och jättenöjd med dagen efter en stressig eftermiddag. Samtidigt som jag försökte få ihop sista utkastet på en strategiplan åt en kund, ett 50-sidorsdokument med tajt deadline, så satt jag och budade på en Ebay-auktion. Jag lyckades faktiskt ro i hamn båda projekten och nu är jag stolt ägare till ett par vintage Chanel-örhängen. Det ska firas med fredagsmiddag och drinkar på det här stället tillsammans med Danielle.
Whoop, whoop!

Handling the media

Kom precis tillbaka till kontoret efter ett lunchmöte med en kund. Nästa vecka ska jag ha medieträning med två av deras representanter och idag lade vi sista handen vid planeringen. Företaget, ett modemärke, kommer att synas en hel del i media framöver och behöver veta hur de ska hantera intervjuer och möten med journalister på bästa sätt. Det handlar både om att representera märket på ett fördelaktigt sätt och att samtidigt försöka stärka varumärket ytterligare. Personerna som ska representera företaget utåt, i media, är deras chefsdesigner samt en välkänd svensk profil som vi tycker känns som en bra representant för märket.

Det märks att den riktiga vintern börjar närma sig, det börjar bli riktigt kallt ute. Jag har spanat in dessa vackra skinnhandskar från Valentino (ca 2 700 kr från net-a-porter.com) som kanske värmer lite i vinterkylan. Underbart fina detaljer, eller hur?

Bloglovin

Följ min blogg med Bloglovin

Old fashion colleagues

Det är några saker som jag alltid har med mig på jobbet och som jag helt enkelt inte klara mig utan. Nu inser jag att samtliga är otroligt omoderna och är sådant som många inte ens använder sig av längre, speciellt inte i min bransch där de flesta är uppkopplade dygnet runt och kan i princip klara sig igenom en hel arbetsdag enbart med hjälp av sin iPhone… var de än befinner sig i världen. Jag är precis likadan och därför är det ännu konstigare att dessa tre saker är mina ständiga följeslagare på jobbet:

Jag vet att jag kanske är den absolut sista människan på jorden som fortfarande använder en riktig kalender istället för enbart det digitala alternativet, men jag köpte min Mulberry-kalender för många år sedan som en belöning åt mig själv för att jag gjort ett bra jobb (jag hade lyckats dra in en ny kund åt byrån jag jobbade på då) och jag vill helt enkelt inte släppa taget om den. Nyckelringen köpte jag på Ladurée under en resa till Paris och den rymmer inte bara mina nycklar utan även några USB-minnen och annat smått och gott. Slutligen, mitt armbandsur (Breitling Cockpit Lady) har jag bara på mig på jobbet, aldrig på fritiden, och den påminner mig på något sett om vem jag är snarare än om hur mycket klockan är. Hm, tror kanske att jag förklarar det där sista någon annan gång i ett annat blogginlägg...

Ja, jag använder naturligtvis min Outlook-kalender som jag synkar med mobilen och med min laptop, jag kollar oftast tiden och ställer alarmet på min mobil och kommer in både på kontoret och hemma enbart med hjälp av fyrsiffriga koder. Men jag gillar ändå mina små ”kollegor”, de är en del av mig och de matchar mitt liv som det är just nu.  De är inte mina roligaste, men faktiskt mest pålitliga, kollegor.

PR-boom: Byredo's Seven Veils

Är det en tillfällighet att samtliga av Sveriges (läs Stockholms) mest inflytelserika mode- och livsstilsbloggare gick ut och "köpte" Byredos Seven Veils samtidigt förra veckan?   

Konstaterande: Jag vill också ha den!

Slutsats: PR som funkar.

Bäst idag

• Har äntligen tagit tag i det och ska börja plugga franska med en privatlärare. Imorgon efter jobbet kickar vi igång! Jag har 100 olika projekt och aktiviteter på gång för tillfället, men ett till kan väl inte skada.
• Yoga-passet imorse. Klarade mycket mer än vad jag gjorde förra gången. Mäkta stolt över mig själv. Ok, passet heter Yoga för nybörjare och jag kanske inte direkt kan nudda tårna med fingertopparna ännu – men so what?
• Himla rolig after work tillsammans med kollegor & en av byråns kunder. (Off the record: Byråns representationskonto för denna månad är nu tömt).

Sweet dreams!

The Queen & I

Ett av mina absoluta favoritmärken är Alexander McQueen och jag har sakta men säkert börja samla på deras kuvertväskor som jag tycker är både vackra och tidlösa samtidigt som jag ser det som en bra investering. McQueen är redan idag, trots att det är så ungt, ett ikoniskt märke som kommer att växa sig större och starkare ju äldre det blir precis som de stora, etablerade modehusen Hermès, Chanel och c/o. Trots att min samling fortfarande är ganska begränsad så är jag otroligt nöjd med de fyra kuvertväskor jag hittills köpt, burit och vårdat med kärlek; en röd och en svart (båda med gulddetaljer), den klassiska med den brittiska flaggan och en leopardmönstrad. Nu har jag spanat in en ny modell där designen omfattar allt som jag tycker McQueen står för.

Något som jag tycker återspeglas i all McQueens design och som känns som ett återkommande signum i allt det de gör är att blanda det lite ”råa” och ”slitna” med det glamorösa och eleganta. Det intressanta med detta är att Alexander McQueen som person, innan han gick bort, själv avspeglade dessa två sidor – råhet och glamour, slitet och elegans – i sitt liv och i sin identitet. Själv var han en typis club kid från Londons slitna East End, uppvuxen i ett kommunalt finansierat bostadsområde med arbetarklassföräldrar. Däremot var hans nära vänner uttråkade modeller med adelsbakgrund likväl som den stilfulla arvtagerskan Daphne Guinness som i fyrtioårsåldern har blivit vår tids stora modeikon.

Jag tycker att Alexander McQueen var den ultimata ikonen för de slitna och trendiga shabby chic områden i Londons East End där det ”trendiga kreativa folket” (reklammänniskor, modedesigners, journalister m.fl.) samlas. Den här kuvertväskan i tweed och skinn (vilken underbar kombination!) från A/W 2011 kollektionen har tagits fram av Alexander McQueens tronföljare, den fantastiska chefsdesignern Sarah Burton, som jag anser har lyckats hålla kvar allt som varumärket Alexander McQueen står för, shabby chic i sin absolut bästa form.

Vad tycker ni? Är det här en äkta ”investment piece”?

Investera i design – Why design is the sh-t!

Jag tycker om att investera i design – både mode och inredning. Jag ser det alltid som en långsiktig investering att köpa en produkt (vare sig det är en möbel, väska, tallrik eller ett plagg) där någon lagt ned både själ och hjärta på utformningen, där kvaliteten är hög och där man kan se att varje snitt och form är genomtänkt in i minsta detalj.

Mode och design har alltid legat mig varmt om hjärtat och förutom glädjen i att titta på och använda vackra saker så ser jag det till och med som en riktig investering liksom andra kanske skulle investera i aktie eller konst. Jag tror på att köpa saker med kvalitet från duktiga designers och sedan se värdet i produkten stiga i samband med att den blir äldre och mer värdefull. I antikvitetsaffärer idag kan man hitta Carl Malmstens 20-talsklassiker, Knoll Hardoy Butterfly-stolen från sent 30-tal, Eames 40-talsdesign, Hans Wegners fåtöljer från 50-talet, Cassina-möbler med 70-talskänsla för nutida marknadsmässiga priser som ibland går i taket på grund av designen och kvaliteten som fortfarande är bevarad. Samma gäller vintagebutiker i storstäder runt om i världen som säljer utvalda kollektioner som inte längre går att få tag på från Alaia, Ungaro, Mugler och Pucci för höga summor.

Några produktdesigners som jag verkligen tror på och som jag investerat i är:

Philippe Starck, Karim Rashid, Piero Lissoni, Gino Carollo, Jimmy Martin, Jaime Hayon och Marcel Wanders.

Dessa pallar, Bonze, designade av the one and only Philippe Starck, tycker jag är otroligt vackra samtidigt som de är användbara och passar in lite var som helst i ett hem. Jag köpte en, den röda, i en butik i Hongkong för ca tre år sedan.

My job – what do I do all day?

Eftersom den här bloggen är helt nystartad tänkte att jag att jag skulle berätta lite snabbt vad jag jobbar med. Jag är senior konsult på en PR-byrå i Stockholm där jag ansvarar för byråns B2C-kunder. Vi utför alla möjliga typer av PR-tjänster som strategiplaner, presskontakter och events och det är nog det jag älskar mest med mitt jobb – variationen – då jag själv är en person med många olika sidor och intressen. Jag gillar att jag i ena stunden kan befinna mig i ett konferensrum och göra en pitch framför en ledningsgrupp, i nästa stund försöka få tag på en journalist på mobilen och avsluta dagen med att fila på en presstext.

PR-branschen är väldigt rörlig och som konsult följer du med i samma tempo. Jag har jobbat på både stora och små byråer, varit anställd och frilansat, gått från att vara juniorkonsult till byråchef och jobbat i tre olika världsdelar i de mest fantastiska storstäderna i världen.

PR-branschen är tuff och samtidigt som du hela tiden måste vara på hugget och visa framfötterna, både mot kunder och mot byrån du jobbar på, bör du vara hårdhudad och klara av att få kalla handen gång på gång på gång på gång. För i grund och botten är du faktiskt en säljare; du ska först sälja in dina tjänster till en kund, sedan ska du sälja in kunden tjänster till olika medier, sedan ska du se till att kundens målgrupp faktiskt köper den tjänst som kommuniceras genom medierna och sedan ska du presentera resultatet för den byrå du jobbar på och hoppas att de köper dig och ser dig som en värdefull medarbetare som bidrar till byråns försäljning och därav omsättning och förhoppningsvis vinst. Pust! It’s a tough job but someone’s got to do it ;-)

Jag älskar det i alla fall och planerar att bli kvar ett tag till.

This is me!

Ny blogg och en nystart! För artighetens skull, och för att ni ska känna er välkomna, har jag satt ihop en kort presentation om mig själv:

Jag har bloggat i sammanlagt sex år. Den här bloggen kommer att handla om mitt liv som PR-konsult på en PR-byrå i Stockholm och om mina andra intressen utöver min karriär; design, mode, inredning och resor. Det som skiljer mina tidigare bloggar från den här är att jag nu har valt att inte vara för privat (alltså inga porträttbilder på mig själv, inga namn på företagen jag jobbar/jobbat för och ingen för- OCH efternamnspubliceringar av mina vänners namn), men jag lovar att det ändå inte kommer att bli tråkigt!

Jag har varit bosatt utomlands under stora delar av mitt vuxna liv, bland annat i New York, London och Hongkong. Jag flyttade tillbaka till Sverige för ca 1,5 år sedan och bor numera i central Stockholm.

Tre underbara städer som jag har haft privilegiet att bo i; London, Hongkong, New York

Jag har alltid älskat att jobba och har alltid varit väldigt fokuserad på jobb och karriär. Mitt yrke är fortfarande en stor del av mitt liv och jag tror verkligen på devisen “Choose a job you love and you will never have to work a day in your life!”.

Mina absolut viktigaste prylar på jobbet; mobilen, penna, anteckningsblock och laptop. Can't live without them!

Mina vänner är en brokig blandning av vackra, spännande, ärliga och intressanta människor från alla möjliga platser i världen. Mina närmaste vänner i Stockholm (som kan komma att figurera här i bloggen) är Danielle, Sophie, Viktoria, Max och Richard. Vi är alla mycket intensiva och sociala med många järn i elden och våra gemensamma favoritsysselsättningar är ivriga dialoger, långa bruncher, halvspontana weekendresor och kramar.

Bruncher är livsviktiga för mig och mina vänners överlevnad. LCHF existerar helt enkelt inte på söndagar mellan kl.10-16. 

Jag är väldigt intresserad av design i alla former, framför allt inredning, mode (och kanske lite arkitektur). Jag tror på att investera i fina, välgjorde möbler (och för den delen även plagg, tallrikar, skor, glas, väskor m.m.) av bra designers. Därför samlar jag på vissa mode- och inredningsdesigners och ser det som en framtida investering. Men mer om det någon annan gång.

Philippe Starck är en av mina absoluta favoritdesigners.
Jag tycker att hans Privè Collection för Cassina är bland den bästa möbeldesign som någonsin gjorts. 

Annars är en av mina största fritidssysselsättningar att besöka och upptäcka nya restauranger. Många kanske ser detta som ett lite slöare alternativ till en riktig fritidssysselsättning (som t.ex. tennis, språkkurser, klättring eller drejning) men för mig är det en bra och viktig sysselsättning som gör mig glad. Favoriten i Stockholm är för tillfället Lydmars (älskar deras råbiff). En av mina favoritstäder i världen, enbart för restaurangernas skull, är Singapore. En annars ganska tråkig stad men med fantastisk cuisine. Mina Singapore-favoriter är BLU och Straits Kitchen.

Jag älskar att resa och försöker göra det så ofta jag kan. Ibland handlar det bara om att rymma iväg någonstans över en weekend, men ibland vill jag åka rakt över halva jordklotet för att kliva av planet och kliva in i en annan värld. Jag älskar storstäder och mina favoriter är New York, Paris, Hongkong och Budapest. Men jag gillar även ”små pärlor” som Cannes, Forte dei Marmi och Capri.

Finfin weekend i Budapest tillsammans med Viktoria och Sophie i våras.

För övrigt tycker jag mycket om solsken, attraktionslagen, årstiderna, hudlotion, böcker, vita liljor, manikyr, vackra människor och mjuka mattor.

Välkommen in i mitt liv! x